Springares inlägg – ett soundtrack om vår tid
Polisen Peter Springares inlägg på Facebook om invandrare och kriminalitet har vuxit till ett soundtrack om vår tid.
Det är en berättelse om populismens sprängkraft, sociala mediers genomslag och misstron mot etablerad press.
”Jag är så jävla trött”.
Med de orden inledde Springare, Örebropolisens mest erfarne brottsutredare, en mörk berättelse på Facebook i fredags om invandrares överrepresentation i brottsstatistiken.
Ett ämne han påstår är förbjudet att prata om, vilket inte hindrar att han ägnar hela sin text åt att göra just det.
Spridningen av inlägget blev på kort tid mycket stor. När jag fyra dagar senare skriver denna text har det gillats av över 36 000 personer och den nybildade bildade gruppen ”Stå upp För Peter Springare” har drygt 90 000 medlemmar.
I kommentarsfältet fräser sympatisörerna om "DDR-Sverige" och uppmanar till demonstrationer mot Aftonbladet, Dagens Nyheter och Expressen, tidningar som tillbringar dagarna med att ljuga för nationen.
Hyllningarna återfinns även i rasistiska konspirationssajter både i Sverige och utomlands. "En sann visselblåsare", "Folkhjälte". "Näste rikspolischef".
Det går att förhålla sig till uppståndelsen på olika vis. En infallsvinkel är att granska Springares retorik.
Ekonomerna kliar sig i huvudet
Den kriminologiskt bevandrade skulle möjligen påpeka att konstapelns heroiska sanningsiver inte är mer tabu än att forskare sedan 1970-talet berättat att utländskt födda begår fler brott än pursvenskar och någon medieprofessor som har grävt i arkiven kanske rent av räcker upp handen och påpekar att Aftonbladet redan för 17 år sedan i en stor genomgång berättade om invandrares överrepresentation.
Det går inte heller att utesluta att en och annan ekonom på pensionsbolagen kliar sig i huvudet över den påstådda kopplingen mellan brottslighet och nivån på pensionerna eller att en landstingsdirektör undrar varför Springare drar in sjukvården (”ett inferno”) i sitt resonemang; invandrare är ju nästan lika överrepresenterade i läkarkåren som i brottstatistiken.
De sanningarna är viktigare
Men vad bryr sig en populist som Springare om sakkunskap. För populist är vad han är och det är med honom som med alla andra populister som når framgång: De har i någon mån rätt.
Det är sant att det dödliga våldet inom kriminella grupper ökar. Det är sant att det finns skolor som knappt fungerar. Det är sant att en del pensionärer har det väldigt knapert.
För ett växande antal personer tycks dessa sanningar vara betydligt viktigare kapitel i berättelsen om Sverige än att nätverket World Economic Forum nyligen hyllade landet som ett av världens mest framgångsrika, att affärsmagasinet Forbes rankar nationen som den bästa för företagare eller att Rädda barnen kommit fram till att flickor inte har det bättre någon annanstans än här.
Bilden av en nation i sönderfall
Många är de som bär ansvaret för att en situation som denna har kunnat uppstå.
Socialdemokrater och vänsterdebattörer som före valet brölade att någonting har gått sönder i Sverige.
Borgerliga partier och högerskribenter som efter maktskiftet tagit över och utvecklat dystopin.
Traditionella medier, som i rubriker och tv-sändningar upphetsat rapporterar om det senaste brottet, men som är sämre på sammanhang och analys.
När sedan de sociala medierna med all sin sammanlagda kraft har sagt sitt har en uppfattning om verkligheten som är svår att värja sig mot suggererats fram.
Det är i sprickorna av bilden av en nation i sönderfall som Springares budskap hämtar den näring som behövs för att få sin stora spridning.
En riktig snut
Och han är, kanske utan att förstå det själv, som klippt och skuren för att i vissa kretsar hyllas som den obekväme sanningssägaren.
En riktig snut som har gått den långa vägen. Som har slagit in dörrarna till de skitiga knarkarkvarterna. Som har stått böjd över en mördad ung kvinna innanför avspärrningsbanden i en skogsdunge.
Skrivbordspoliser som Dan Eliasson, politrukerna inom sjuklövern och vänsterextremisterna på Brå kan slänga sig i väggen. Här har vi en hederlig karl som vet hur det ser ut därute.
Och som i en trumpsk tradition förstår hur meningsmotståndare ska tas. På Twitter fick en kriminolog som härom dagen hade invändningar mot hans resonemang veta att hon hade en "överakademiserad hjärna".
Sedan startade han ett drev mot henne genom att lögnaktigt hävda att hon stämplat dem som tillhör den stödjande Facebookgruppen som rasister.
Peter Springare skrev i sitt inlägg att han på fredag återkommer med en ny rapport om veckans brottslighet.
Jag tror att en ny mediestjärna är född.