Västvärldens hyckleri kring Qatar
Västvärldens hyckleri firar ständigt nya triumfer.
Vi köper gärna gas från Qatar men att titta på fotbolls-VM är inte ok.
Nyligen redovisades en opinionsmätning som visade att sex av tio svenskar inte tänkte titta på fotbolls-VM eftersom det spelas i Qatar som bland annat fått kritik för hur man behandlar sina migrantarbetare. Bilden ser likadan ut i stora delar av Europa.
I verkligheten tror jag den siffran blir mycket lägre.
Att människor när de blir tillfrågade känner behov att ta avstånd från Qatar-VM säger ändå något om den märkliga dubbelmoralen i västvärlden.
Jag undrar hur många av dessa sex av tio som är beredda att betala ett antal tusenlappar i extra i månaden i elräkning under vintern genom att tvinga Tyskland och andra västländer att avstå från att köpa gas från Qatar?
Det är lätt att ta ställning när det inte kostar något.
Smutsigt spel
Jag tillhör dem som tycker det var fel att ge Qatar fotbolls-VM. Beslutet föregicks av ett smutsigt spel och omfattande mutor. Qatar fick arrangemanget på falska premisser.
Men fotbolls-VM i Qatar reser också frågan om vem som egentligen ska få arrangera stora mästerskap.
Om bara helt demokratiska länder är kvalificerade kommer vi snart att se ett slut på de stora mästerskapen. Enligt tidskriften The Economist demokratiindex finns det bara 20 fullvärdiga demokratier i världen.
Qatar – en räddare i nöden
Det finns tillfällen då det är direkt olämpligt att hålla internationella tävlingar i ett land.
Ryssland, efter Putins aggression mot Ukraina, är ett sådant exempel.
Kina, efter vad vissa benämner som ett folkmord på minoritetsfolket uigurer och det flagranta avskaffandet av demokrati i Hongkong, trots att man skrivit på ett internationellt avtal, är ett annat exempel.
Men i de flesta fall handlar det om gråzoner.
Inte ens demokratiska länder är fläckfria.
Kritiker vill alltid att idrotten ska ta ett särskilt ansvar, men få hävdar att vi helt ska sluta handla med länder med tveksam demokratiskt vandel eller ens diktaturer. Särskilt om det gäller varor som vi är i stort behov av.
Förbundskansler Olaf Scholz skrev tidigare i år långtidskontrakt om leverans av qatarisk LNG, flytande naturgas som transporteras på tankfartyg till Europa. Han är inte ensam. Qatar är världens största exportör av LNG.
Tack vare att Tyskland köper gas från Qatar blir elpriserna i Sverige lägre. Utan den gasen skulle Tyskland behöva importera mer el från bland annat Sverige med kraftigt höjda priser som följd.
Stenhård diktatur
Qatar är inte det enda exemplet på de dubbla måttstockarna.
Väst har inga problem med att importera olja från Saudiarabien där förhållandena för gästarbetare är sämre än i Qatar och där landets ledare beordrat mordet på en misshaglig journalist som styckades på det saudiska konsulatet i Istanbul.
Ändå får Saudiarabien arrangera Formel 1-lopp.
Hela västvärlden har en mycket omfattande handel med Kina, trots att landet är en stenhård diktatur. Där kränks de mänskliga rättigheterna på ett mycket mer brutalt sätt än i Qatar.
Ändå fick Kina hålla sommar-OS 2008 och vinter-OS 2022.
Putin lät annekterade Krim, som tillhör Ukraina, 2014 och startade ett krig i östra Ukraina samma år. Ändå fick Ryssland arrangera fotbolls-VM 2018. Svenskarna tittade mer än gärna när Sverige gick vidare från gruppspelet.
Krim tog Ryssland över i nära anslutning till vinter-OS i Sotji.
Sportswashing – ingen succé
Vad gäller förhållanden för migrantarbetare är inte ens världens demokratier någon självklar förebild.
Det finns gott om dokumenterade vittnesmål om hur byggnadsarbetare från det forna Sovjetunionen utnyttjas i Sverige med usla levnadsförhållanden och låga löner. Detsamma gäller asiatiska kvinnor som arbetar på nagelsalonger eller thailändska bärplockare.
I USA tillämpas fortfarande dödsstraff och landet ligger väl inte direkt i framkant när det gäller hur man behandlar migrantarbetare från Latinamerika. Vilket inte varit något hinder för att få arrangera fotbolls-VM eller OS.
Många diktaturer söker stora idrottsevenemang för att förbättra sin image. Det vi numera kallar sportswashing.
Men sett i backspegeln har det knappast varit någon succé för varken Ryssland eller Kina. Och med tanke på den massiva kritiken lär det inte bli det för Qatar heller.
Samtidigt låter stora fotbollsklubbar i Europa sig köpas upp av Qatar och andra olje- och gasmiljardärer.
Qatar förtjänar hård kritik för slavliknande förhållanden för migrantarbetare och för sitt förbud för homosexualitet.
Men jag är övertygad om att många av dem som nu riktar sökarljuset mot den lilla gulfstaten kommer att glömma dem i samma stund som fotbolls-VM är över.