Tillbaka på ruta 1, Jimmie Åkesson
Den var hård. Men inte oförsonlig.
Den var informativ. Utan att vara tråkig.
Om valrörelsen fortsätter i samma stil som SvT:s partiledardebatt är väljarna att gratulera.
Det är tre veckor kvar till det viktiga valet till EU-parlamentet men det var inte därför partiledarna möttes i SvT:s Agenda.
Anledningen var i stället regeringens vårbudget och oppositionens alternativ till den, alltså en traditionell debatt som spände över stora delar av det politiska fältet.
Vad lärde oss av den? En hel del faktiskt, i alla fall jämfört med de flesta andra partiledardebatter.
1. Jimmie Åkesson är tillbaka på ruta ett. Under ett par år har Sverigedemokraterna jobbat hårt med att tvätta bort epitet som främlingsfientligt, invandrarkritiskt och enfrågeparti.
Åkesson har satt fler frågor på SD:s agenda. Exempelvis äldreomsorg, brottslighet och försvaret.
Det har inte gett något lyft i opinionsmätningarna. Partiet har legat runt 10 procent i Aftonbladet/United minds sedan ”järnrörsskandalen” hösten 2012. Det var senast SD fick skjuts i mätningarna.
Med bara fyra månader kvar till riksdagsvalet återvänder därför Åkesson till det han vet att hans sympatisörer vill höra. Nämligen att inflyttningen till Sverige och flyktingmottagningen är roten till allt ont.
2. Båda sidor är oeniga. Regeringen är alltid snabba på att påpeka att de tre rödgröna partierna är oense om mycket och att det är svårt att förstå hur de ska få till ett regeringsprogram.
Det gavs flertal exempel på det under debatten. Socialdemokraterna vill satsa mer på försvaret, det vill varken V eller MP.
– Gustav Fridolin går omkring med en maskros i gevärspipan, som Annie Lööf skämtsamt uttryckte saken.
Inte heller när det gäller energin, vinster i välfärden eller att förstatliga skolan är partierna överens.
Men inte heller Alliansen är ense på alla punkter vilket blev tydligt under debatten. Folkpartiet vill att Sverige ska gå med i Nato. Det vill Moderaterna också men de inser att förutsättningarna inte finns just nu.
Folkpartiet vill förstatliga skolan, de vill inte de andra. KD är ensamma om att vilja förstatliga specialistvården. Göran Hägglund vill höja taket i a-kassan men det säger Fredrik Reinfeldt blankt nej till.
3. Reinfeldt och Löfven anklagar varandra för att vara okunniga. Ett vanligt grepp i debatter är att försöka undergräva förtroendet för motståndaren. Då framstår man själv i lite bättre dager.
Både Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven använde sig av knepet och det kommer de att göra ända fram till valdagen.
I går sade Löfven bland annat att det Reinfeldt inte begrep varför det behövs ett socialt protokoll i EU för att försvara kollektivavtalen.
Reinfeldt invände att Löfven alltid var snabb att berätta att andra inte kan någonting men att ett socialt protokoll kräver en ändring av fördraget och alltså underskrifter av alla 28 medlemsländer. Reinfeldt trodde inte att Löfven förstått det.
Ytterligare en lärdom, eller snarare en iakttagelse, var att flertalet debattdeltagare såg lite besvärade ut när Jonas Sjöstedt tog upp sin paradgren, förbud mot vinster i välfärden. Den är ett lättfattligt. Åtminstone jämfört med budskap om att ”justa” företag ska få gå med vinst eller företag som levererar god kvalitet för skattepengarna.
Lite klokare blev vi trots allt. Det händer inte alla dagar.
Valåret 2014 |