Ministern skryter - men inget görs på riktigt för gömda kvinnor
Kerstin Weigl inte imponerad av EU-avtalet
Hotade kvinnors kontaktförbud ska gälla i alla EU-länder. Justitieministern skryter: Sverige har drivit fram ett "jätteviktigt förslag".
Jag är inte imponerad. Sanningen är att skyddet för våldsutsatta kvinnor är osäkert, uselt - och ingenting görs åt det.
I min mejlbox har jag vittnesmålen. Kvinnorna syns inte i debatten, av det enkla skälet att de måste hålla sig undan en möjligen farlig man.
Ofta gäller hennes förtvivlan att myndigheterna tagit bort hennes skyddade personuppgifter, vilket gett henne en viss trygghet. Hon kan inte överklaga beslutet.
En av kvinnorna skriver:
"Mitt ex kunde ju inte hitta mig och därmed levde jag utan våld. Skatteverket ansåg att eftersom jag levt utan våld i två år hade hotbilden försvunnit och de drog tillbaka skyddet. Det tog mitt ex fyra dagar att hitta mig. "
Då flyttade hon utomlands.
De flesta har inte den möjligheten. Hur många kvinnor med kontaktförbud flyttar nu från Sverige, tack vare nya EU-avtalet? Tre? Jag menar allvar.
Ungefär elvatusen kvinnor och deras barn har spärrade personuppgifter i dag. Men myndigheterna läcker som såll. Ingenting görs åt saken. Åren går.
Redan 2009 fastslogs i en statlig utredning om folkbokföring att myndigheterna är osäkra och okunniga i frågor om skyddad identitet.
Fyra år har gått, inga förslag om hur förföljda kvinnor ska skyddas bättre.
Slarvet tillåts fortgå, särskilt vanligt har det blivit att domstolar lämnar ut skyddade personuppgifter, datorsystemen har brister och personalen sjabblar.
Senast i dag rapporterar Sydsvenskan om en kvinna vars uppgifter felaktigt lämnats ut per telefon av en skånsk tingsrätt, två gånger samma dag till och med.
Före sommarlovet sa finansminister Borg i riksdagen att frågan om är "högt prioriterad för regeringen". Hur?
Han kan syfta på satsningen en halv miljard kronor för att bekämpa våldet som dödar och skadar framförallt kvinnor. Vilket är "... ett av de allvarligaste samhällsproblemen vi har" , sa justitieminister Beatrice Ask för två år sedan.
Under största möjliga tystnad har Carin Götblad lett någon slags utredning som ska presenteras i sommar.
Jag fortsätter lyssna på kvinnor som försöker hålla sig gömda. Historier om utsatthet, ensamhet. Särskilt svårt är det för de som har barn.
Jag tänker på hon som avbryter telefonsamtalet då sonen kommer hemrusande från skolan: hans pappa stod plötsligt på skolgården.
Jag tänker på hon med en femårig son, en personlighetsstörd våldsbrottsdömd ex-man och inget jobb, där skulle hon bli hittad. Hon borde flytta till en annan kommun, men har inte råd, och han har ju umgänge varannan helg.
Hon säger att hon haft tur. Men tillägger: "Jag tror inte folk i allmänhet vet hur vi har det, som hamnat i denna situation."