Äntligen är Piratpartiets sanna natur avslöjad

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Sverige är nummer ett i världen när det gäller att stjäla musik, film, litteratur och spel på internet. Mest stjäl svenskarna musik. Av årliga 1 800 000 nedladdningar är bara 400 000 hederligt betalda och resten stöld. Systemet bärs upp av en väl organiserad brottslighet där ligorna sins emellan delat upp arbetet så att en del genom inbrott eller mutor skaffar fram originalinspelningar innan de kommit ut på marknaden, avkodar dem och skickar jobbet vidare till distributörerna, där sajten Pirate Bay är den mest ökända.

Det märkligaste är nu inte att Sverige är världsledande inom denna nya form av kriminalitet, även om det är pinsamt. Något land måste ju komma först och rimligtvis då ett land som ligger i topp när det gäller datortäthet och utbyggt bredbandssystem.

Det märkligaste är faktiskt att det förekommer en vildsint debatt för eller emot. Det är ovanligt inom kriminaldebatten.

Ett av regeringspartierna, centerpartiet, står helt bakom tjuvarna. Och nyligen trädde åtta moderata riksdagsmän fram med en gemensam deklaration till stöd och uppmuntran. Vi har till och med ett litet stolleparti, Piratpartiet, som deklarerat att "upphovsrätten hotar vårt samhälles demokratiska grundpelare". Det skulle alltså vara ett hot mot demokratin att skådespelare, musiker, författare, film- och musikproducenter och liknande yrkesgrupper finge betalt för sitt arbete. Det är det konstigaste argumentet till ligornas försvar.

Det vanligaste argumentet är mer pragmatiskt än ideologiskt och går ut på att exempelvis musikstölderna bara är nyttiga för branschen och inte gör någon skada. Det faller på sin egen orimlighet. Under de senaste fem åren har musikbranschens inkomster sjunkit från 1,4 miljarder till 750 miljoner. En halvering alltså. Och det är inte så svårt att föreställa sig vad som händer om tjuvarna lyckas stjäla exempelvis Eva Dahlgrens nästa album och lägger ut det på nätet innan det finns i handeln. Argumentet att "det gör ingenting" kan vi alltså lämna därhän.

Det näst vanligaste argumentet, som de åtta moderaterna tryckte på, är att vi av omsorg om vår personliga integritet och rättssäkerhet inte kan jaga tjuvar på nätet. Det är närmast rörande med sådant demokratiskt sinne från moderater som just suttit i riksdagen och bestämt att alla medborgare ska få buggas med hemliga mikrofoner och att alla araber skall kunna telefonavlyssnas även utan konkret brottsmisstanke. Sådant kallas hyckleri.

Det tredje argumentet i ordningen går ut på att det är för tekniskt komplicerat att komma åt ligorna. Det kan vara sant att det är svårt, men det gör ju inte brottsligheten obrottslig. Det är svårt att komma åt skattesmitare också.

Till slut har vi skenheligheten. Tjuvarna skulle bara vara någon sorts idealistiska anarkister, entusiastiska ungdomar som likt Robin Hood stjäl från "upphovsrättsindustrin" (exempelvis Eva Dahlgren) och skänker åt fattiga ungdomar. Särskilt Pirate Bay-ligan har, med många påhejare i medierna, framställt sig som sådana osjälviska politiska pionjärer.

Desto bättre då att denna liga nu är avslöjad. De tar nämligen in runt 20 miljoner kronor i reklam på sin sajt. Och dessa pengar placerar de i skattesmitarparadiset Virigin Islands. I deras beslagtagna mejltrafik som nu ligger till grund för åtal mot dem framgår dels att de, med en klassisk antisemitisk schablon, anser att skattemyndigheterna är "kroknästa", dels har de diskuterat ett sätt att börja ta betalt för nedladdningar av det stöldgods de presenterar på sin sajt. På det skulle de, enligt sina egna beräkningar, kunna dra in knappt 40 miljoner kronor om året. Som givetvis skulle försvinna till Virgin Islands. Inte illa för en liten idealistisk liga på fyra man, varav en för övrigt är dömd för misshandel av invandrare då han har en särskild ideologisk drivkraft på det området.

Jag vet att många läsare blir upphetsade av kritik mot den här nya formen av organiserad brottslighet. När jag berörde ämnet för halvannat år sedan fick jag många ilskna mejl där det vanligaste argumentet var att det var oförskämt av mej att tala i egen sak (ljudböcker stjäls ju också, som vi vet) och att riktiga författare inte borde ta betalt.

Därför återstår två frågor. För det första: Varför skulle det vara bättre att stöldligan på Pirate Bay fick betalt för Eva Dahlgrens konst än att hon och hennes musiker fick det?

Och för det andra: Varför har man i Finland och Danmark börjat komma till rätta med den här brottsligheten trots att det enligt svensk expertis "inte går"?

Det konstigaste är, til syvende og sidst, att det avgörande skälet till att Sverige är brottsligast i världen på detta område måste vara att vi har flest politiker som försvarar brottsligheten. Jag väntar med spänning på vänsteroppositionens attack.