Vem anpassar sig – Säffle eller jag?
Först trodde jag att folk spelade dumma. Att spela dum är, trots allt, lika svenskt som att skaka hand. Men nu misstänker jag att många faktiskt inte begrep vad Carl Hamilton försökte säga till brudarna från ”Halal-tv”. Ändå var det busenkelt:
I alla sammanhang – kalla det en kultur, eller vad du vill – finns mer eller mindre etablerade regler. Ofta handlar det om skitsaker. Det finns ingen större logik bakom reglerna. De skulle kunna vara annorlunda, men de råkar vara som de är.
Följer man reglerna slipper man svara på frågor. Följer man inte reglerna märks det, för det är en avvikelse, och då får man vara beredd att svara på frågor. Det behöver inte vara så farligt. Länder som Sverige, till skillnad från länder som till exempel Iran, är ganska öppna för avvikelser. Men ibland kan det bli ett problem. Därav det gamla rådet att ”ta seden dit du kommer”. Tar man seden dit man kommer undviker man konflikt. Det kan finnas goda skäl att ta en konflikt, men då är det klokt att begripa när man väljer att göra det.
Var man är född behöver inte ha med saken att göra. Man kan vara född i Säffle, men välja att följa regler som är de normala i Riyadh. Det kommer att uppfattas som avvikande. Det är nämligen avvikande i Säffle. Det blir frågor. Vägrar man att köpa det, blir det svårt att fungera i Säffle. Man ställer sig utanför. Väntar på att Säffle ska bli Riyadh. Det kan dröja. Man kan bli isolerad: en eremit.
Jag vet att man kan hitta på ideologier som gör den enklaste sak obegriplig, men om vi inte fjantar oss, vad är det egentligen som är så svårt att begripa? Och varför skulle det mest intressanta vara huruvida Carl Hamilton borde ha längre stubin? Jag tycker det finns andra frågor som är mer spännande. Här är ett par:
Handlar det om tolerans, eller om vanlig narcissism, att kräva att hela Säffle ska förhålla sig till MIG och MINA vanor, inte att jag ska förhålla mig till Säffle, om jag nu bor där?
Om man uppfattar det sekulära samhället som en bristsjukdom, en avsaknad av värden där det mesta är ”orent”, kan man då visa samma respekt för det sekulära samhället, som man vill att det sekulära samhället ska visa ens egen tro?
Jodå, även Carl Hamilton kan bli förbannad. Kan vi prata om något intressant nu?