Utmanarna står redo i debatten
Jan Björklund har i nära ett decennium dominerat den svenska skoldebatten.
Men nu har han fått konkurrens.
Utbildningsminister Jan Björklund (FP) har haft en unik position under det senaste decenniets skoldebatt. Man kan utan större tvekan hävda att han dominerat den.
Andra politiker byter gärna ämnesområde. Men Björklund har ägnat sig åt skolan sedan han blev skolborgarråd i Stockholm 1998. I kombination med en enveten kritik av fallande skolresultat och dålig ordning, flum för att uttrycka sig som Björklund, har han fått andra skolpolitiker att blekna.
Men nu börjar han få konkurrens. Skälen är framför allt två. För det första har inte alla reformer som Jan Björklund initierat visat sig vara så bra som han själv trodde. Han har, som framgår av artikeln här intill, fått göra ett antal reträtter bara under de senaste månaderna, misstag som konkurrenterna inte varit sena att utnyttja.
Det andra skälet är att väljarna anser att utbildningsfrågorna är mycket viktiga. Under de senaste fyra riksdagsvalen har utbildning legat tvåa eller trea på listan över väljarnas viktigaste frågor.
I det senaste valet låg skolan, och övriga utbildningsfrågor, på tredje plats efter välfärden/sjukvården och sysselsättningen.
Ingenting talar för att skolfrågorna blir mindre viktiga i nästa års riksdagsval. Tvärtom, sysselsättningen och Sveriges framtida konkurrenskraft, som intimt hänger samman med skolan och utbildningen, är redan ett av de hetaste ämnena i den politiska debatten.
Det har flera partier insett och de bullar nu upp med personer som ska ta upp kampen med Jan Björklund om att vara Sveriges envisaste skolpolitiker.
I somras fick exempelvis en av Moderaternas påläggskalvar, Tomas Tobé, nya arbetsuppgifter. Han bytte från riksdagens arbetsmarknadsutskott till utbildningsutskottet, en klar markering av att skolfrågorna graderades upp av hans parti.
Så sent som i går gjorde han ett utspel i tidningen Skolvärlden och närmade sig de partier som vill återförstatliga skolan, FP, V och SD:
– Vi tror att det behövs ett större nationellt ansvarstagande.
En annan av Björklunds rivaler är MP:s Gustav Fridolin som gjort skolan till en av sina profilfrågor. Han är själv lärare, har jobbat heltid som lärare och fortsätter även som språkrör och riksdagsledamot att undervisa en förmiddag i veckan.
Ibrahim Baylan (S) är ännu en riksdagsledamot med hög svansföring i skolfrågor. Han var skolminister i två år i Göran Perssons sista regering och är nu tillbaka i skolans värld. Sedan ett drygt år tillbaka är han vice ordförande i utbildningsutskottet och tar ofta plats i skoldebatten.
Det märkliga är inte att Jan Björklund har fått konkurrens. Det anmärkningsvärda är snarare att han fick fritt spelrum så länge.