Carl XVI Gustafs favorit: Sufflé med Kalles kaviar
På lördag fyller kung Carl XVI Gustaf 64 år, men några planer på att pensionera sig till nästa födelsedag har han inte. Med få undantag sitter kungarna kvar tills de bärs ut. Bara två av våra regenter har avgått frivilligt, bägge var kvinnor. Drottning Kristina abdikerade 1654 för att flytta utomlands och bli katolik. Karl XII:s syster, Ulrika Eleonora den yngre, regerade bara ett år för att 1720 avgå till förmån för sin man, Fredrik I.
Kung Carl Gustaf blev kung 1973, då hans farfar Gustaf VI Adolf avled. Carl Gustaf var då 27 år gammal och världens yngste kung. I ett samtal jag hade med kungen för något år sedan berättade han att han inte alls var förberedd för den stora uppgiften. Det blåste vänstervindar, krav på republik hördes ofta.
Hans starkaste stöd under den första svåra tiden var systern prinsessan Christina. Kungen berättade: ”Jag var tvungen att välja vilken väg jag skulle gå. Farfar var en populär, gammal man, arkeolog. Jag var från en annan tid. Under samtalen med Christina förstod jag att jag måste hitta min egen nisch. Mina intressen var naturen, miljön. Jag beslöt att satsa på de frågorna.”
Kungen berättade att det var han själv som kom på sitt valspråk ”För Sverige i tiden”. Han ringde till Svenska Akademien för att kontrollera att man kunde säga så. Med valspråket ville han understryka att han ville vara en monark här och nu. Han ville inte gå före och inte komma efter, utan vara med i utvecklingen.
År 1973 gällde ännu den gamla grundlagen från 1809, den som sa att kungen ska ”allena styra riket”, fast i verkligheten hade makten redan tagits ifrån honom. Han satt dock fortfarande ordförande i konseljen och var landets överbefälhavare. Carl Gustaf blev därför den siste kungen som öppnade riksdagen i rikssalen iförd amiralsuniform med ordnar. Det var pampigt och högtidligt med de stampande drabanterna från Karl XI:s dagar. Statsministern fick stå i frack nedanför silvertronen och lyssna på kungens tal. Bakom kungen stod en imponerande uppvaktning av hovmän i galauniform. 1975 trädde den nya regeringsformen i kraft och kungen fick den roll han har i dag.
Han berättade en gång för mig att han var mycket nervös inför den första konseljen. Han märkte då att några av de äldre statsråden, som Gunnar Sträng, hade ett glas med en röd vätska på bordet. Förmodligen hjärtmedicin, tänkte kungen.
En tid senare skulle han attestera en räkning från vinkällaren: ”Konseljvin” stod det på fakturan. Det visade sig att ända sedan Karl XIV Johans dagar skulle statsråd som väntade på audiens bjudas på rödvin. Kungen tyckte då att det var dags att avskaffa denna tradition som ju inte riktigt var ”i tiden”. Men statsråden vägrade gå med på den reformen, så vinet står kvar.
Nu har kung Carl Gustaf varit kung i 37 år, det börjar bli rekord. Naturligtvis har det varit både höjdpunkter och tider av kris och kritik.
Konstigt vore det annars. Ingen människa har innehaft en hög post i 37 år utan att göra ett enda misstag. Medierna brukar ofta ta upp den så kallade Bruneiaffären från 2004 då kungen talade positivt om sultanen av Brunei, men media ”glömmer” alltid att upplysa sina läsare om att kungen hade nästan ordagrant citerat material han fått från UD inför sin resa.
Starkaste stödet fick kungen för sitt framträdande i stadshuset 2005, i samband med tsunaminkatastrofen, då han höll ett varmt personligt tal som berörde alla.
Detta visste du inte om kungen:
Han är en utpräglad kvällsmänniska, ju senare kväll desto gladare blir han. Morgnarna är inte hans bästa stund.
Han är mycket rolig privat, älskar maskerader och practical jokes.
Det enda musikinstrument han spelar är munspel. Det har funnits med sedan barndomen.
Scoutintresset kom då han var mycket ung. Scouterna blev hans första och enda riktiga andningshål, en plats där han för första gången kände frihet från slottet och kraven och kunde vara tillsammans med jämnåriga med samma intressen.
I dag är det Solliden som ger honom samma frihetskänsla. Där driver han egna projekt, som kräftodling och kalkonuppfödning. Första kullen kalkoner var bra. För bra. De blev alldeles för stora för svenska ugnar. Sen blev det bättre, men en gång blev en hel årskull mördad av en blodtörstig mink.
Natur och jaktintresset fick han av modern, prinsessan Sibylla, och mormodern, hertiginnan Victoria, som sköt sin sista hjort då hon var över 80.
Kungen är en bra och intresserad kock. Han lagar ofta söndagsmiddagen själv. Han har egna specialiteter som sufflé på Kalles kaviar. Han är med i varje detalj då menyn för de stora middagarna planeras.
Carl Gustaf är mycket konstintresserad och har en stor samling modern svensk konst, i synnerhet grafik.
Hans största intresse, förutom miljö och natur, är bilar. Redan i mycket späd ålder tog han sig till grindarna på Haga slott för att därifrån studera den passerande trafiken. Som liten kunde han tänka sig en karriär som grävmaskinsförare. Han var fascinerad av stora, bullrande maskiner. Han kör helst sina bilar själv, i synnerhet i utlandet där han alltid kör så fort det går – i synnerhet på de tyska motorvägarna där det kan bli farter på över 200 km/tim.