George Orwell hade fel – mardrömmen fanns i USA

Jan Guillou

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2013-06-16

George Orwells roman ”1984” befinns just nu på en högst oväntad försäljningstopp. Inte bara oväntad förresten, det är djupt ironiskt att orsaken till romanens nya vår tycks vara den senaste spionskandalen i USA, där det visat sig att den tekniskt och elektroniskt inriktade spionorganisationen NSA övervakar i stort sett hela världen via spioneri på internet.

Orwells dystopiska framtids­roman är nämligen en skildring av Stalintidens Sovjetunionen, ett totalitärt system där alla medborgare övervakas (”Storebror ser dig”) och där alla historiska sanningar görs om och medborgarna indoktrineras att tro att allt sker för deras eget bästa.

Romanen har ända sedan den kom ut 1948 fungerat som ett av de allra mest effektiva argumenten mot totalitär kommunism. Orwell själv var en antiimperialistisk vänsterman som i dag skulle ha befunnit sig på samma ståndpunkter som exempelvis Vänsterpartiet.

När DDR kollapsade och det östtyska övervakningsmaskineriet Stasi avslöjades förstärktes onekligen bilden av hur kommunismen med någon sorts historisk självklarhet alltid måste leda till ett samhälle där Storebror ser dig. Stasi förvandlades till själva sinnebilden av ett anti­demokratiskt övervakningssamhälle.

Men i ljuset från den senaste spion­skandalen i USA framstår ändå Stasi som en mild västanfläkt. Då ställs vissa historiska självklarheter på huvudet.

Det var alltså inte Stalinkommunismen som skulle komma att upprätta den totala mardrömmen av övervakning och åsiktskontroll som i 1984, utan världens största demokrati?

NSA har för närvarande enligt officiella uppgifter 38 000 tjänstemän anställda. Och man bygger nya gigantiska anläggningar i Utah för att hysa de superdatorer och tjänstemän som nu skall till när man gett sig in på att spionera på hela internet. Dessutom pågår sedan länge en process för att ”avreglera” spioneriet, för att använda en populär svensk term. Det vill säga, spionverksam­heten håller i snabb takt på att privatiseras. Utanför de officiella spionorganisationerna i staten växer privata underleverantörer upp som svampar och beräknas sysselsätta upp till en miljon människor. Vilket ironiskt nog visat att politiker faktiskt kan ordna jobb.

Men det blir förstås de amerikanska skattebetalarna som får stå för notan. Just nu spenderar USA årligen 7 800 miljarder kronor på försvar och säkerhetstjänster.

Och precis som i romanen 1984 är det fullkomligt omöjligt för någon medborgare att ifrågasätta systemet utan att utdefinieras som opatriotisk. Ingen politiker vågar ifrågasätta de väpnade styrkorna eller kostnaderna, hälften av världens militärbudget. Övervakningsmaskineriet försvaras av hela den amerikanska statsledningen med att det räddar så många amerikanska liv, att man avslöjat så många terroristkomplotter, fast det är hemligt vilka, eller att det faktiskt var NSA som spårade en telefon som möjliggjorde lönnmordet på landets fiende nummer ett, Usama bin Ladin. Eller att systemet möjliggör dagliga lönnmord från luften på misstänkta terrorister runt om i Mellanöstern och Afrika. Och den som ifrågasätter systemet ställer sig på terroristernas sida, mot demokratin och det amerikanska folket.

Kort sagt, George Orwell och många med honom hade fel. Det var inte sovjetkommunismen som skapade en mardröm av övervakning betydligt mer omfattande än i romanen 1984, det var världens största demokrati.

Jag är inte ironisk, USA är världens åtminstone näst största demokrati, beroende på hur man vill se på Indien. I vart fall den ledande och den starkaste demokratin.

Och ändå detta totalitära system. Det är inte lätt att få de bilderna att gå ihop. Man måste föreställa sig USA som en demokrati med vissa undantag. Demokratin gäller inte försvar, utrikespolitik och hemlig övervakning av de egna medborgarna? En demokrati med undantag, går det verkligen att tänka sig? Blanddemokrati?

Eller än svårare att få ihop: Om flertalet amerikanska medborgare stöder systemet, kräver mer övervakning av sig själva och övriga världen, upptrappning av lönnmord på misshagliga utlänningar och tortyr av misstänkta eller åtminstone internering som i koncentrationslägret Guantánamo, så uppstår den ännu besvärligare frågan om den amerikanska administrationen trots allt har demokratisk legitimitet för sitt antidemokratiska system?

Att det totala övervakningssamhället kunde uppstå i diktaturer som Stalintidens Sovjetunionen eller Hitlertidens Tyskland föreföll länge som ett axiom, en självklarhet, typiskt just för diktaturer. Men om ett ännu mer omfattande system av det slaget nu åstadkommits av en demokrati?

Så är mardrömmen oändligt mycket mer smärtsam än vad George Orwell kunde föreställa sig i sina mest dystra stunder.

För övrigt anser jag att

... privatiseringsdillet i Sverige gått väl långt när ett par centerpartister i Svenska Dagbladet (14 juni) föreslog att vi skulle börja privatisera (”låta privata aktörer finansiera”) järnvägar, hamnar och vägar.

... det var för väl att Granskningsnämnden för radio och tv slog fast att det är helt korrekt att i radio och tv kalla det främlingsfientliga partiet SD för främlingsfientligt.