Julen är ett jävla ok för så många helt i onödan

Julen fick inte röras.

Ty den var helig.

Granen skulle vara exakt lika stor och lika grön och lukta likadant och kläs med samma dagistillverkat pynt, vi skulle lyssna på samma gamla tyska gosskörsplatta för att komma i stämning och om någon, Gud förbjude, knystade ett ljud under timmen med Kalle Anka fick dessa trindskallar ­genast onda ögat.

Jag var en självutnämnd och mycket sträng julpolis som direkt såg om någon viktig komponent för att skapa DEN ­ULTIMATA AFTONEN saknades. Ohyggligt sur blev jag, om inte allt var som det skulle vara.

Som det alltid varit, år efter år efter år. 

Hej en rökrynkig Arne Weise klockan tre. Hej senapssmord skinka på knäckebröd. Hej hemrullade köttbullar, bakmaskiner och barbiedockor, ”Ett päron till farsa” på TV 2, röda hjärtan i fönstren och barnslöjdade smällkarameller. Hej tomtegubbar.

Blågul jul.

Till slut blev jag vuxen. Precis som Sverige.

För det är nya tider. Inte minst runt den 24 december.

Weise är utbytt mot yngre förmågor av olika kön, julskinkan är både smal och ekologisk, man får göra asiatiska köttbullar och steka sojakorv. Man får åka till Thailand och fira om man vill och i kölvattnet efter kärnfamiljens upplösning får man till och med fira med sina kompisar på krogen.

I strumpan ligger en get till en familj i tredje världen. Eller en skolbänk till ett behövande barn. Kanske en möjlighet för en kvinna att föda på ett sjukhus i stället för i en hydda.

Ingen skickar julkort och Posten har sedan länge flyttat från ditt kvarter. Ingen behöver längre leta djupt in i ­garderoben efter julskivsfavoriten ­eftersom den och dess kompisar redan finns på Spotify. Man behöver inte ens gå ut och storhandla eftersom årets ­julklapp 2011 praktiskt nog är en färdigpackad matkasse som levereras ända­ fram till dörren. Och vem står och stoppar korv bara för att den måste finnas på julbordet när en inplastad salsiccia från Konsum går lika bra, och förmodligen ändå smakar betydligt bättre. 

Den som nu deppar över trygga traditioner som gått förlorade bör tänka om. De här förändringarna är nyttiga för oss, förmodligen även tecken på oerhörd sundhet. ­Valen är fler, kraven är lägre och det är ­fanimej på tiden att ­sillen får konkurrens.

Tacka och ta emot med öppna armar. ­Julen är ett jävla ok för så många helt i onödan.

Jag firar i Stockholm i år. Utan gran, utan skinka, utan säckar med julklappar och med nya människor. Kanske också med egentrilllade kött­bullar, om jag känner för det.

Följ ämnen i artikeln