Anonyma vittnen är en usel idé
Än en gång vädras tankar om anonyma vittnen.
Men så är inte heller rättssäkerhet på modet för närvarande.
I en intervju med TT under Folk och försvars rikskonferens i Sälen säger den vanligtvis kloka riksåklagaren Petra Lundh att hon "inte stänger dörren helt" för anonyma vittnen.
Denna hållning går att förstå. Inte minst det eskalerande dödliga våldet inom gängkriminaliteten är svårutrett. Risken att åka fast är för liten, i någon mån beroende på att vittnen stundom inte vågar berätta vad de har sett eller hört.
Urholkar rättssäkerheten
Icke desto mindre är det en dålig idé. En ordning med anonyma vittnen skulle urholka rättssäkerheten. Vem som helst kan anklaga vem som helst för vad som helst av vilken anledning som helst.
Säg att du plötsligt misstänks för stöld. Du får inte veta vem det är som har polisanmält dig. Det kan vara någon du tidigare har varit i konflikt med.
Onekligen väsentlig information som kan påverka anmälarens trovärdighet, men det kan du inte berätta för polisen eftersom du inte har en aning om vem det är som anklagar dig.
Marginellt bevisvärde
Frågan är för övrigt vilken betydelse anonyma vittnen skulle få i kampen mot den grova brottsligheten. Domare är medvetna om problemen med sådana och skulle endast tillerkänna dem ett marginellt bevisvärde.
Dessutom skulle en normalbegåvad advokat med rätt ställda frågor inte sällan kunna röja identiteten på det anonyma vittnet.
Politikerna är för närvarande upptagna med att intrigera sig fram till regeringstaburetterna och har dessbättre inte tid att stifta lagar som i bästa fall blir meningslösa.
Men tro mig, det kommer. Att Sverigedemokraterna gör tummen upp för anonyma vittnen behöver knappast påpekas. Men såväl Kristdemokraterna som Liberalerna har anslutit.
Moderaternas partiledning gjorde härom året ett utspel åt det hållet, men retirerade efter interna protester och begravde frågan i en utredning vars resultat ingen har sett skymten av.
Socialdemokraterna har hittills sagt nej, men historien lär oss att det partiet kan ändra sig snabbare än de tre sekunder det tar för en gepard att gå från noll till hundra.
Metoderna behöver utvecklas
Ett populärt argument bland förespråkarna är att Norge och Danmark sedan flera år tillåter anonyma vittnen utan att rättssäkerheten har dukat under.
Det är förvisso sant, men denna möjlighet är så ineffektiv att den nästan aldrig används.
Ett annat populärt argument är att självaste Europadomstolen har godkänt ansiktslösa vittnesmål. Det är förvisso sant, men Europakonventionen, som domstolen tolkar, är i detta avseende en minimilagstiftning.
Ett land som gör anspråk på att vara en rättstat ska väl ändå ha en högre ambitionsnivå än så?
Riksåklagare Lundh är inte heller främmande för ett system med kronvittnen, det vill säga en möjlighet för misstänkta att komma lindrigare undan om de tjallar på sina medbrottslingar.
En person som anklagas för brott skulle med andra ord få ännu större anledning att skylla på andra än vad han eller hon har redan i dag.
För övrigt finns redan en bestämmelse om att åtalade kan få reducerat straff under vissa omständigheter. Varför inte börja med att tillämpa den?
Metoderna för att bekämpa den organiserade brottsligheten behöver utvecklas. Exempelvis vittnesskyddsprogrammet kan bli bättre. Men rättstaten får inte överges.