Juholt skulle ha berättat för valberedningen
Det var en dumhet att inte berätta för valberedningen att sambon begått brott.
Men värre än så är inte den här historien för nye S-ledaren Håkan Juholt.
I alla fall inte än.
Håkan Juholts sambo Åsa Lindgren förskingrade under drygt ett år nästan 46 000 kronor från sin förra arbetsgivare, ett bolag inom Fritidsresor.
För det dömdes hon 2007 till 9 000 kronor i böter.
Den nye S-ledaren lever alltså inte tillsammans med en förhärdad brottsling. Utan med en person som trodde att hon skulle komma undan med lite småfiffel, vilket hon inte gjorde.
Vilka blir konsekvenserna för Håkan Juholt? Mycket begränsade, om ens några.
Juholt och hans sambo, eller kulbo som han själv föredrar att säga eftersom de har kul ihop, är två vuxna människor med begränsat ansvar för varandra.
Hon har visserligen beröringspunkter med hans jobb eftersom det är underförstått att partiledarens partner deltar i viss representation. Exempelvis på Nobelfesten och i samband med större partievenemang.
Men Juholt har absolut ingenting med sin sambos arbete att göra. Noll och intet. Tanken att han skulle kontrollera vad hon gjort under arbetsdagen är bisarr.
Däremot borde Håkan Juholt ha berättat för valberedningen att sambon är dömd för bedrägeri. Inte för att det hade gjort någon skillnad i sak, utan för att skademinimera.
Redan när valberedningen presenterade Håkan Juholt som sin partiledarkandidat fick han frågan om vilka lik han hade i lasten. Svaret blev tre fortkörningar.
Resultat: Fortkörningarna nämndes knappast i rapporteringen. Han fick inga frågor om hur fort han körde, om körkortet blev indraget eller hur mycket han fick böta.
Hade han då passat på att också berätta om sambons brottsregister hade bedrägerierna sannolikt väckt mycket mindre uppseende än efter Dagens Industris avslöjande i går.
På politiska kallas detta ibland problemformuleringsprivilegiet. Eller som man skulle säga på ren svenska: bättre att förekomma än att förekommas.
Uppståndelsen blir så mycket mindre då.