Krisen vaccinerade oss mot ekonomisk dårskap
I efterhand ska vi kanske vara glada över 1990-talskrisen.
Den vaccinerade oss mot ekonomiskt oförstånd för lång tid.
Synd att den inte funkade på resten av Europa också.
Den ekonomiska krisen i delar av euroområdet är otäck. Många drog en suck av lättnad efter omvalet i Grekland och tänkte att nu är det kirrat. Men man ska aldrig ropa hej innan man är över bäcken. Och i det här fallet är bäcken ingen liten rännil utan en bred flod som det tar tid att korsa.
Redan dagen därpå fick spanska staten betala drygt fem procents ränta för ett ettårigt obligationslån. En månad tidigare var priset knappt tre procent. Börserna sjönk, pannorna rynkades. Det var, precis som man borde förstått, fortsatt illa.
Europa går nu igenom sin sannolikt värsta kris sedan andra världskriget. Den har hittills fått förödande ekonomiska konsekvenser och kännbara politiska.
Fyra premiärministrar (Irland, Portugal, Grekland och Italien) och en president (Frankrike) har fått sparken av väljarna till följd av krisen. I Italien har misstron mot traditionella politiska lösningar lett till att en tjänsteman, förre EU-kommissionären Mario Monti, leder regeringen sedan november.
Hittills har Grekland, Irland och Portugal tagit emot räddningspaket för sammanlagt 3 067 miljarder kronor. Lejonparten har gått till Grekland och paketen ges som lån till villkor som de inte själva skulle få men som med garanter som EU och Internationella valutafonden ligger på normal nivå.
Frankrike och Italien har också genomfört hårda besparingspaket men har hittills klarat sig själva.
Och så till pudelns kärna. Varför de och inte vi? Det enskilt viktigaste svaret är sannolikt 1990-talskrisen då Sveriges BNP krympte tre år i rad, statsskulden ökade i rekordfart, regeringen tvingades öppna en bankakut för att rädda betalningssystemen samtidigt som medborgarna för första gången fick uppleva sänkta socialförsäkringar.
Det är nu tjugo år sedan. Men dagens toppolitiker har egna minnen av den djupa krisen och har under årens lopp byggt upp skyddsvallar för att slippa hamna i samma moras en gång till, exempelvis statens budgetregler och bankavgifter till en fond att ösa ur vid eventuella kriser.
Den svenska 1990-talskrisen började med en fastighetsbubbla. En fastighetsbubbla tvingar nu ner Spanien på knä.
Om fastighetspriserna rasade i Sverige skulle enskilda fortfarande drabbas hårt. Men samhället skulle inte ta stryk på samma sätt som för två decennier sedan. Något gott kom det alltså ur krisen.
5 saker att hålla koll på i veckan
Nä, nu blommar det
Det räcker med att titta på annonser för att man ska förstå att trädgården är framtiden. Förra året omsatte handeln med blommar och trädgårdsväxter 10,4 miljarder kronor. Under de senaste åren har försäljningen ökat med tio procent om året. Men var finns nytänkandet, modell Ikea?
När lillan blir storan
Om en vecka tar lilla Cypern över som ordförande i EU efter danskarnas halvår i ledningen (statsminister Helle Thorning-Schmidt på bilden). Det är tur för den halvan av ön som är medlem i EU att den viktigaste ordföranden numera är vald. Cypern är en väldigt liten nation.
Cirkusen drar igång
Almedalsveckan inleds på söndag. Det är årets politiska pseudohändelse som dock allt färre struntar i. Förr kom partiledarna bara valår, annars fick andra hålla partiets fana högt. Och eftersom de åker måste de säga något oavsett innehåll eller ej. I år inleder Sverigedemokraterna.
Vågar vägra allsång?
Efter Sveriges verkliga nationaldag kommer inte bara mörkret tillbaka utan även ”Allsång på Skansen”. Redan på tisdag sjunger bland andra Magnus Uggla och Laleh. Men roligast är att titta på kändisarna i publiken. Vilka politiker kan absolut inte avstå från rampljuset?
Både vit och svart
Julia Tymosjenko vägrade att avgå när hon hade förlorat presidentvalet i Ukraina 2010. För det fick hon fängelse för maktmissbruk. I morgon ska överklagandet behandlas (i alla fall enligt plan). Dessutom ställs hon inför rätta för skattebrott och förskingring av ett energibolag.