”Barnläkaren blev en allmän spottkopp”
Reglerna måste göras om.
Eller tolkas generösare.
Att barnläkaren får 20 000 kronor för att under lång tid felaktigt ha anklagats för att ha dräpt ett spädbarn står i strid med rättsmedvetandet.
I en rättsstat är det mer vanligt än ovanligt att lagstiftningen förändras i takt med det allmänna rättsmedvetandet. Ett agerande som ett årtionde betraktas som acceptabelt kan nästa decennium vara straffbelagt.
Ungefär så skulle Justitiekanslern, JK, kunna ha resonerat i fallet med den uppskattade narkosläkaren som 2009 anhölls på sin arbetsplats och därefter häktades, misstänkt för dråp på ett svårt sjukt spädbarn på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna.
31 månader senare friades barnläkaren från misstankarna av tingsrätten. Men då var hennes liv redan slaget i spillror.
Hon tvingades flytta, byta jobb, fick sitt sociala nätverk sönderslaget och blev dessutom en allmän spottkopp på mindre nogräknade sajter.
– Jag har förlorat en stor del av mitt liv, och kommer alltid vara märkt av det här, berättade läkaren för Sveriges radio för ett år sedan.
Förändrade barnläkarens liv
Rättstaten har genom sitt agerande förändrat barnläkarens liv. Man skulle alltså kunna tänka sig att staten därmed anser sig ha ett visst ansvar för den skada som barnläkaren utsattes för.
Det gör staten. JK Anna Skarhed anser skadan kompenseras av 20 000 kronor jämfört med begärda 2 985 000 kronor.
Det är ett givetvis ett hån mot barnläkaren. Men beslutet står dessutom i konflikt med det allmänna rättsmedvetandet.
JK har med stor sannolikhet följt alla regler som finns när det gäller skadestånd från staten. Men beslutet är ändå orimligt. När staten förändrar en människas liv så genomgripande som i barnläkarens fall är 20 000 kronor ingen adekvat summa. Den är alldeles för låg.
Summan betalas ut för lidande under de åtta dagar barnläkaren var frihetsberövad. Beloppet är ungefär det dubbelt så stort som det normala.
Men läkaren hade också begärt 1 485 000 kronor i förlorad inkomst. Det är framför allt förlorad ersättning för bakjourer läkaren skulle ha gjort under de dryga 2,5 åren då hon var omplacerad till hemmet av arbetsgivaren.
Felaktiga misstankar inte värt skadestånd
Men JK anser inte att hon ska ha en krona. Anledningen är att inkomsten inte förlorats på grund av att läkaren greps och häktades. Utan för att hon var misstänkt för dråp.
Det är givetvis korrekt. Men däremot var ju misstanken helt fel enligt Solna tingsrätt. Är felaktiga misstankar som ändrar ett helt liv alltså inte värt skadestånd? Nej, inte enligt JK.
Barnläkaren krävde också 1,5 miljoner för psykiskt lidande. JK:s beslut är alltså 20 000 kronor för dagarna på häktet.
JK anser att både polis, åklagare och Rättsmedicinalverket gjorde en rad fel. Bland annat att läkaren greps på sin arbetsplats, att hon inte fick veta exakt vad hon var misstänkt för och inte fick ringa jobbet och berätta att hon anhållits.
Reglerna kan behövas göras om
Men JK anser inte att felen är så grova att de leder till skadestånd för psykiskt lidande till läkaren. Detta trots att JK konstaterar att de inledande felen gjorde att klimatet mellan läkaren och de rättsvårdande myndigheterna gick snett redan från start.
Staten har rättsskipning som en av sina tyngsta arbetsuppgifter. Om den inte tar ansvar för åtgärder som utförts i statens namn och som i grunden förändrar en människas liv är något allvarligt fel.
Antingen måste reglerna göras om. Eller också görs tolkningen generösare, i större harmoni med det allmänna rättsmedvetandet.