Reglerna är för generösa
Riksdagens regler är alldeles för generösa.
Ledamöterna närmast uppmuntras att ta det lugnt på utlandsresorna.
Arbetslinjen, var är den?
Det finns få grupper som det daltas så mycket som riksdagsledamöter. Och reglerna för egna utlandsresor är inget undantag.
På riksdagens hemsida slås fast att utgångspunkten är att ledamöterna är i tjänst dygnet runt, året runt.
Bara det är dumt eftersom det är fullständigt omöjligt. Alla människor sover, även riksdagsledamöter. Att ledamöterna aldrig har semester, inte firar julafton, aldrig tar en snaps till midsommar och alltid svarar i telefon är inte heller sant. Det gör de inte.
Samma blåögda, och då menar jag verkligen blåögda, inställning gäller de utlandsresor som ledamöterna har möjlighet att göra på egen hand för skattepengar.
• Enligt den praxis som gällde fram till 2009 skulle utlandsresor som ledamoten själv organiserade innehålla minst sex timmars program. Av oklar anledning avskaffades den. Varför?
• Den ledamot som vill åka utomlands på egen hand ska lämna in en resplan och ett kostnadsförslag. Ändamålet ska framgå av planen. På basis av detta godkänner eller avslår en vice talman resan.
• Någon redovisning av vad resan gav avkrävs inte ledamoten. Om kravet på att resan ska vara ”av värde för fullgörandet av uppdraget” uppfylls vet man alltså inte. Inte du, inte jag, inte riksdagen.
Den enda redovisning som riksdagen som krävs är en reseräkning och den lämnar ledamöterna självfallet mer än gärna in.
Tony Wiklander (SD) är ledamot av trafikutskottet. Han åkte till Bangkok för två år sedan, bland annat för att studera lufttåg.
Bangkok har tolv miljoner invånare. I Stockholm med omnejd bor 1,3 miljoner personer. Vattenvägar är vanliga i båda städerna. Kanske var det snarare där Sverige har något att lära?
Av de sju dagar som tjänsteresan pågick hade Wiklander enligt resplanen ledigt tre. Övriga dagar innehöll fyra möten och en middag.
Wiklander har fått utgifterna för resan betald, hans arbetstakt har alltså riksdagens välsignelse. Men hur var det nu? Dygnet runt, året runt.
Knappast. Särskilt som studieresan följdes av en veckas semester vars resekostnader skattebetalarna också stod för.
Tumregeln för att en resa ska ses som en tjänsteresa sex timmars arbete per dag. Annars ska den förmånsbeskattas.
Regeln tycks dock inte omfatta Tony Wiklander och hans riksdagskamrater. De kan lägga in en vilodag lite då och då för att orka med studiebesöken.
Riksdagsledamoten Lise Nordin (MP) berättar att man ofta bestämmer resmålet först och innehållet sedan. Ett häpnadsväckande tillvägagångssätt om man inte planerar, just det, en semester.
Riksdagsledamöterna gör flera olika typer av utlandsresor. Utskotten gör studieresor, partier deltar i internationella arrangemang. Men ledamöterna kan också göra utlandsresor som de organiserar själva för upp till 50 000 kronor per mandatperiod. Det är dem det här handlar om.
På alla möjliga sätt försöker regeringen stimulera att vi arbetar mer och längre i livet. Det är arbetslinjen.
Men riksdagens regler för egna utlandsresor för ledamöterna har direkt motsatt effekt. De uppmuntrar semesterliknande resor till trevliga ställen.
Gör om, gör rätt. Man ska alltid vara försiktig med skattebetalarnas pengar. Även om det skulle drabba en riksdagsledamot.