Hur ska du förklara detta, Anders Borg?
Anders Borg har en svår pedagogisk uppgift framför sig.
Det är inte helt lätt att förklara varför han stänger plånboken när ekonomin äntligen tar fart efter långa lågkonjunkturen.
Klockan nio presenterar finansminister Anders Borg (M) årets vårbudget. Samma dokument vid motsvarande tid före förra valet fick dramatiska konsekvenser och spelade en avgörande roll för valutgången. Men mer om det senare.
Vårbudgeten är det sista tillfället för regeringen att presentera skarpa förslag till väljarna före valet. Därför är den viktigare än vanligt. Därför är den också mer riskabel än vanligt.
Gillar väljarna förslagen om höjd fordonsskatt, dyrare snus, mer pengar till cancervården och sänkt avdragsrätt för privat pensionssparande? Då är vårbudgeten, eller Våpen som den kallas i politiska kretsar, en tillgång för Alliansen i slaget om väljarna.
Gör de, och oppositionen, i stället tummen ner riskerar vårpropositionen snarare att bli ett sänke.
Men oavsett om det blir flipp eller flopp har Anders Borg har en svår pedagogisk uppgift framför sig. Just när ekonomin börjar ta fart efter den djupaste globala lågkonjunkturen sedan 1930-talet stänger han kassakistan.
Förra året ökade bruttonationalprodukten, BNP, det samlade värdet av all produktion, med en procent. Enligt finansdepartementet förra prognos ökar den med 2,5 procent i år och 3,5 procent nästa år.
Vi går alltså mot ljusare tider men Anders Borg vill strama åt.
Inte för att Ukrainakrisen kan försämra siffrorna. Det befarar både Swedbank och fackförbundet Unionen som lämnade färska prognoser för samhällsekonomin igår. Visserligen går bara två procent av den svenska exporten till Ryssland men handelssanktioner kan bli nästa drag i konflikten mellan EU och Ryssland om Ukraina.
Resonemanget bakom Borgs strama tyglar bygger i stället på att vi har en lång och djup lågkonjunktur bakom oss. Då har staten lånat pengar för att blåsa på hushållens och företagens konsumtion. Genom att hålla den inhemska efterfrågan uppe har krisens verkningar mildrats för svensk del.
Men i Sverige ska de offentliga finanserna ge ett överskott med en procent över en konjunkturcykel. Målet kommer, enligt Borg, att nås 2018.
Det innebär att fram till dess kommer det inte att regna manna över svenska folket. Tvärtom måste varje ny utgiftsökning betalas fullt ut. Antingen genom besparingar på annat eller med höjd skatt.
Det är gammaldags överbryggningspolitik i ny tappning och egentligen är pedagogiken bakom den inte svårbegriplig. Däremot kanske lite svår att sälja in till den som inte har tid att lyssna mer än 30 sekunder.
I förra valet blev Borgs fjärde vårbudget avgörande för valutgången. Eller rättare sagt inte den, utan det samlade motförslaget från de rödgröna, som presenterades ett par veckor senare. Bland annat ville de höja skatterna med 16 miljarder, exempelvis bensinskatten med 49 öre.
Fram till dess hade de rödgröna haft en stabil ledning över Alliansen i mer än 3,5 år. Men det hjälpte inte, de rödgröna förlorade valet.
Om följderna av det här valårets sista budgetförslag blir lika dramatiska återstår att se.