Sluta gnälla på januariavtalet
Alternativet hade varit 57 vändor till hos talmannen
Lena Mellin: ”Inga avgörande beslut”ÖREBRO. Man kan tycka mycket om januariavtalet. Men det var vad det politiska systemet förmådde.
Alternativet var att partiledarna fortfarande rantat ut och in hos talmannen. Hur bra hade det varit?
Här på Socialdemokraternas kongress i Örebro korridorgnälls det om januariavtalet. Om du är osäker på exakt vad det är så står det i fotnoten längst ner i den här artikeln.
Liberalerna är nära att spricka på samma avtal. En tredjedel tycker det är uselt, två tredjedelar kan leva med det. I Centern har kritiken inte varit offentlig men källor med insyn gör gällande att det gnälls även där.
Moderaterna ska vi inte tala om. En värre överenskommelse har sällan träffats på svenskt territorium. Kristdemokraterna använder det som ursäkt för att börja samarbeta med Sverigedemokraterna.
Kort sagt, januariavtalet är utskällt av många. Men accepterat av ännu fler.
Detta senare faktum är glädjande. För hur såg alternativet till januariavtalet ut?
Vi backar bandet till i januari. Då hade S-ledaren Stefan Löfven först röstats bort som statsminister och sedan röstats ner sedan talmannen hade föreslagit att han skulle omväljas.
Moderaternas statsministerkandidat Ulf Kristersson hade röstats ner en gång.
Riksdagen hade alltså inte velat ha varken Kristersson eller Löfven som statsminister. Centerledaren Annie Lööf konstaterade sedan hon sonderat terrängen att även hon skulle få tummen ner.
Läget var alltså låst. Superlåst. En komplicerande faktor vid sidan av statsministerfrågan var Centern och Liberalernas motstånd mot en regering som krävde passivt stöd av Sverigedemokraterna. Det omöjliggjorde en Alliansregering eftersom deras mandat var för få.
Inte heller Socialdemokraterna eller Miljöpartiet, eller för den delen Vänsterpartiet, ville ingå i en regering som lutade sig mot SD. Men deras mandat räckte inte för något annat.
Resultatet blev, som bekant, en överenskommelse över blockgränsen. En ganska konstig konstruktion kan man tycka med S och MP som regeringspartier. Och C och L som stödpartier i riksdagen.
Där samarbetar de med regeringen om statsbudgeten och 73 politiska sakfrågor.
Man kan tycka att det här är en usel lösning. Man kan notera att det innebar en kraftig högergir för Socialdemokraterna. Man kan konstatera att både C och L till sist fick ganska bra betalt för att släppa fram Stefan Löfven (S) som statsminister.
Men man måste också kunna se sanningen i vitögat. Nämligen att det här var det som det politiska systemet förmådde. Och att det tog nästan fem månader att komma dit, den längsta regeringsbildningen i svensk politisk historia.
Frågan till belackarna är given. Hur ser ditt alternativ ut? Från borgerligt håll var det kanske ett samarbete mellan Alliansen och S. Men det var Socialdemokraterna inte intresserade av.
Från vänsterhåll kan svaret ha varit ett samarbete med V. Och hur många gånger hade en sådan regering blivit nerröstad? Sannolikt i varenda blockskiljande fråga.
Nej, kära vänner. Under förutsättning att inget parti ändrat sig hade alternativet varit 57 vändor till, eller snarare ytterligare ett otal vändor, hos talman Andreas Norlén. Och en övergångsregering som satt till nästa val.
Hur kul hade det varit? Inte.
Därför borde gnället på januariavtalet upphöra. Man kan tycka att det är dåligt men man bör rimligen tycka att alternativet hade varit ännu sämre.
Samtidigt kan man göra observationen att de enda partier som överhuvud taget ändrade sig under den långa processen var C och L, De ville först ha Kristersson som statsminister, sedan Löfven.
Inget annat parti ändrade sig en millimeter. Utan C och L hade det alltså blivit något januariavtal heller.
FOTNOT. Januariavtalet är överenskommelsen mellan regeringspartierna S och MP och mittenpartierna L och C om att samarbeta om statsbudgeten fram till nästa val. Dessutom ingår 73 sakpolitiska frågor i överenskommelsen, bland annat en skattereform.
Det här är Lena MellinGå med i vår opinionspanel du också
Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.