Barnsligt gnällande från pensionärerna
Det snackas en del om att vi har förhärligat ungdom till den grad att ingen egentligen vill växa upp. Men det talas mindre om myntets andra sida: om hur vi tråkat till
ålderdomen.
Eller vi och vi. Det är mest de äldre som gör det själva.
Leta fram en slumpmässig artikel om pensionärer och jag vågar satsa en fikonkärnsäker tandprotes på att det handlar om att något är fel. Att det på något sätt har
blivit orättvist och att någon annan måste ställa allt till rätta. Tio mot ett på att det formuleras ”krav” i gnällig ungdomsgårdston.
Råkar man känna en försvarlig mängd pensionärer, inser man förstås att gnället inte är särskilt representativt. Det är för pensionärer som för alla andra grupper: de som tar på sig ansvaret att representera är i själva verket en alldeles egen sort. De är entreprenörer i gnäll, sådana som kapar åt sig makt och inkomst, genom att göra missnöjet till en ideologi.
Men ändå, det vore lättare att få ihop en film av Colin Nutley utan Helena Bergström, än att få ihop en definition av ”pensionär” utan gnällarna.
Det finns faktiskt annat, säger ni. Jovisst. Det finns ”grå pantrar” och ”mappies” och ”MILF:ar”, som nu till och med blivit ”GILF:ar”. (Om ni inte vet vad de två senare betyder, googla inte med barnbarnen i närheten). Men det är ju något märkligt med det också. När Amelia
och Alexandra och vad de nu heter, ska tala om hur KUL det är att vara ”mogen”, handlar det mest om att man ska vara skitsnygg och ständigt på gång och sexuellt omättlig och åka vattenskidor med drakflyg och visa stjärten i kalendrar.
Deras alternativ går liksom ut på att det som är så KUL med att bli gammal, är att man kan fortsätta att ha lika dåligt omdöme som en tonåring.
Jag tror inte att jag kan komma på något mer deprimerande än just den tanken: att leva ett helt liv, utan att bli mer än 17 år.
Problemet med att bli gammal är inte att det är tråkigt, utan att vi har glömt hur man gör. Vi har glömt att en fördel med att vara gammal är att man kan lämna gnället åt barnrumporna. Vi har glömt att det fina med att bli gammal är att man har fått tillräckligt i huvudet för att kunna sysselsätta sig, utan dumheter som drakflyg och ormgropar.
Och vi har glömt hur roligt man kan ha åt alla stackare som fortfarande behöver allt det där.