Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Stella, Estelle

Ett utdraget mord på de egna hjärncellerna

Jag ser en konsert med ­Barbra Streisand på tv och tänker på Lars Forssell. Han sa i en intervju inte långt ­före sin död att det svåraste en människa kan göra är att skriva en dikt.

Svårare än en symfoni?­ ­frågade reportern.

Mycket svårare, sa Forssell.

I en väl skriven dikt är språket så koncentrerat att det kan öppna en värld på några ­rader. Tomas Tranströmers ”Gator i Shanghai” är en av de bästa­ skildringar av Kina jag har läst.

Den ryske författaren Isaak Babel sa att rätt satt punkt är effektivare än en gevärskula. Han skrev med större täthet än Hemingway.

Barbra Streisands röst och sånger är en uppvisning i ­koncentration och precision, precis som all god kommunikation varit sedan ­civilisationen uppstod. ”I begynnelsen skapade­ Gud himmel och jord.” ­Alla skribenter kan lära av ­Bibelns första mening.

Det märkliga är att idealet för kommunikation i dag går i motsatt riktning. Jag tänker naturligtvis på allt svammel i bloggar och på twitter. Ett budskap blir inte koncentrerat därför att det bara inne­håller 140 tecken.

Framför allt tänker jag på schlagerfestivalen och ­dokusåpor som ”Biggest ­loser”. I stället för att koncentrera är deras ideal att dra ut ett skeende så länge som möjligt. Upprepningar och tillbaka­blickar i det oändliga. ­Väntan, och väntan igen – på en omröstning, ett domslut, en kommentar som ska förlänga programmet.

Kanske är det reklam-tv som lärt publiken att livet är så lite värt att det kan ­fyllas med prat som inte ens är dumheter: ord utan ­mening.

Här i USA går det inte att se på tv. Den som vill koppla av med en pangpang-film måste investera en god del av ­dygnet för att efter 642 000 reklamavbrott få bekräftat att skurken dör en välförtjänt död. Nyheterna hackas sönder i flisor.

En afton framför tv:n är ett utdraget mord på de ­egna hjärncellerna. Jag är över­tygad om att Sveriges ­kollektiva intelligenskvot har sjunkit sedan schlagerfestivalen gjordes om till ett maratonlopp av ­banaliteter.

Då undrar ni hur jag kan se en hel konsert med ­Barbra Streisand? Den sänds i en ­reklamfri public service-­kanal.

Tyvärr har amerikanska public service så usel ekonomi att konserten flera gånger ­avbryts av två damer som mångordigt ber tittarna skicka in pengar.

Följ ämnen i artikeln