Tingsrätten har lyckats med att trolla bort ett mord
Göteborgs tingsrätt satte i går en helt ny standard för vad som ska anses vara mord.
Hit hör bisarrt nog inte att slå ihjäl en människa och sedan slänga ut henne från andra våningen.
Just denna domstol har för all del nämndemän som utmärkt sig tidigare, men då för att inte bry sig om ovidkommande detaljer som att det krävs bevis för fällande dom.
Denna gång har Göteborgs tingsrätt gjort helt om och med ett närmast surrealistiskt resonemang lyckats trolla bort ett mord.
Kammaråklagare Ulrika Åbergs stämningsansökan är ingen munter läsning:
”Mannen har uppsåtligen berövat sin hustru livet genom att utöva upprepat trubbigt våld så som sparkar och/eller slag med tungt föremål mot hennes huvud och bål varefter hon ett tag senare släppts från ett fönster på andra våningen”.
Om skadorna:
”Revbensbrott med intryckning av bröstkorgens partier, brott mot bröstbenet, brott på ländkotan, näsbensbrott med intryckning av benfragment samt skador på lungorna, lever och mjälten.”
Rättsläkaren har konstaterat att skadorna var så allvarliga att hon var död eller döende redan innan fallet.
Tingsrättens dom är till en början såväl logisk som enkel att följa. Nej, det finns ingen anledning att invända mot rättsläkarens slutsatser. Och jo, han har varit hänsynslös.
Sant är även att vi inte vet hur utdraget förloppet är.
Det enda vittnet, parets åttaårige son, har efter mycket vånda angett sin far, men inte kunna redogöra detaljerat för vad som egentligen hände. Han satt
i hallen i den lilla lägenheten under misshandeln. Hans uppfattning var att mamma dog under bråket. Pappa la henne
i sängen då han slutat slå. Där låg hon orörlig i timmar innan han slängde ut henne.
Tingsrätten anser, helt korrekt, att ett litet barns berättelse inte är tillräckligt för att slå fast att ett mord har ägt rum.
Och eftersom mannen nekat till att ha haft någonting med kvinnans död att göra vet vi inte exakt vad som hände.
En välvillig tolkning är ju till exempel att det är slarvigt av någon som har mord i sinnet att nöja sig med att spöa upp offret och slänga ut det från låg höjd.
Det är således helt i sin ordning att komma fram till att det inte är bevisat att mannen avsåg att mörda kvinnan.
Det är sedan det blir märkligt. För enligt svensk lag räcker det med att en person är likgiltig för följderna för att dömas.
Men med en tur som anstår en lottomiljardär lyckades denne man stöta på en domstol som inte anser att brutal misshandel och kast genom fönster är att betrakta som att han struntade
i att detta kunde sluta hur illa som helst.
Jag kan inte låta bli att fundera på vad tingsrätten anser krävs för att det så kallade likgiltighetsuppsåtet ska vara uppfyllt.
Om han sprungit nerför trapporna, undersökt hur det gått för kvinnan och sedan gått upp för att leka med sonen i stället för att ringa ambulans?
Jag tillhör inte dem som reflexmässigt och populistiskt klagar på att domar är för lindriga.
Men det är anmärkningsvärt att en domstol förstår så lite om hur lagen ser ut som denna tingsrätt än en gång visat prov på.
Jag utgår i från att åklagaren överklagar idiotdomen.