Sammanhang är bra – men kräver fikapauser

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Vid ett svenskt middagsbord:

”Börje pratar om att dra in fruktkorgarna. Och så är det på förslag att tidrapporten ska in redan på torsdag och jag fattar bara inte hur Lena tänker då, för ...”

Det pratas en hel del om hur viktigt det är att vara inne på arbetsmarknaden. Inte bara för försörjningens skull, utan för att vara del av ett SAMMANHANG. Om man råkar vara osvensk måste man ha en arbetsplats för att INTEGRERAS. Är man ung måste man ha en arbetsplats för att SOCIALISERAS in i SAMHÄLLSGEMENSKAPEN. Är man gammal gör en arbetsplats att man fortfarande är DELAKTIG och BLIR SEDD.

Den som inte har en arbetsplats är, å andra sidan, UTESTÄNGD. Kanske till och med MARGINALISERAD.

Men man har ju varit på några arbetsplatser genom åren. Man vet ju hur det är med SAMMANHANG.

”... och nu har de lagt in semesterschemat på datorn och det funkar inte alls, för i går upptäckte Eva att hon var dubbelmarkerad i juli, trots att ...”

Sammanhang tar över. Det är inte det att man glömmer vad man egentligen är på jobbet för att göra. Inte helt och hållet, i alla fall. Men sammanhang kräver sin lilla tid. Och kraft. Och sitt engagemang. Och sina fikapauser.

Och, när man kommer hem, sitt ältande vid middagsbordet.

Det är väl bra med sammanhang. Men det blir lätt ganska trist också. Alla vid det där middagsbordet, till och med den som ältar, vet ju att det nya semesterschemat inte är det största som har hänt sedan D-dagen. Alla vet att det inte kommer att rassla av tappade tänder, i samfälld skörbjugg, om fruktkorgarna försvinner.

Om ett par veckor är det glömt. Allt tickar på som vanligt. Men du kan inte låta bli. Det känns stort. För du är del av ett sammanhang.

Detta apropå att Aktuellt gjort om sig. Det skrevs stora artiklar om saken i både Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter, redan i förväg. Det har gjorts uppföljningar och utvärderingar efter två dagar. Det har, enligt Aktuelltchefen Eva Landahl, ”debatterats mycket internt, av förklarliga skäl”.

Jodå, Eva. Vi förstår precis.

I huvudsak handlar det om att det ligger filmsnuttar på nätet och att Jarl Alfredius tagit av sig slipsen.

Det är klart att det här engagerar de inblandade. Det gäller deras sammanhang.

Men vi då? Var kommer vi in? Jo, för journalister är hela Sverige ett middagsbord.