Åtgärderna är i alla fall en början
Glädjande är att se att Kriminalvården utreder hur dömda för hedersbrott ska få bättre vård.
Vår tid kännetecknas annars av ett svårbegripligt motstånd mot insatser som gör samhället bättre.
Det är numera förknippat med betydande problem att andas någonting annat än hårda tag i brottsbekämpandet.
Föreslå åtgärder för att minska återvändande terroristresenärers farlighet och delar av högern rasar, försvara den viktiga, rehabiliterande villkorliga frigivningen av sexbrottslingar och mer än en vänsterpartist börja morra.
Jag misstänker att kriminalvårdens i dag presenterade rapport om förebyggande åtgärder för att personer dömda för hedersbrott inte ska återfalla i kriminalitet är ytterligare ett ämne som kan åstadkomma högre blodtryck än vad som är nyttigt hos vissa.
Utredningen är dock angelägen, det är en genomgång av en typ av brottslighet vi ännu inte vet tillräckligt om, en kartläggning av hur många som har dömts för hedersrelaterade brott och ett försök att hitta åtgärder för att handlingarna inte ska upprepas.
Råder hyfsad enighet
Redan begreppet hederskultur skapar förvirring. Det finns en utbredd uppfattning om att det handlar om män som bekänner sig till islam och som mördar sina döttrar. Men Fadime Şahindals pappa är inte muslim.
Inom forskningen i dag råder hyfsad enighet om att denna kultur inte är kopplad till någon specifik religion. Den finns över hela världen, men tenderar att vara mer förekommande i ett bälte som sträcker sig från Nordafrika genom Mellanöstern till Centralasien.
Det är en brottslighet som kan drabba alla möjliga slags människor. Flickor och pojkar som inte får gifta sig med vem de vill. Hbtq-personer. Barn med en intellektuell funktionsnedsättning.
Sverige har, anmärkningsvärt nog, ingen koll på hur många personer som har dömts för olika typer av hedersbrott. Utredarna har därför gjort en inventering och kommit fram till att det rör sig om 73 personer som för närvarande sitter häktade, i fängelse eller befinner sig inom frivården.
Det rör sig om alla sorter. Äldre pappor, en tonårig bror (inte minst de unga förövarna är själva offer för denna kultur), kvinnor. Troligen finns ett mörkertal. Möjligen har oskyldiga dömts, det händer att äldre släktingar tvingar ungdomar att ta på sig skulden för brott de inte har begått.
Står emot populistiska vindar
Vad bör då göras? Utredningen föreslår en hel del saker. Bättre utbildad personal inom berörda myndigheter. Större kartläggning av hur många som är dömda och var de sitter. Att avtjäna sitt straff på en anstalt där det sitter andra personer som dömts för liknande brott är ingen god idé.
En annan tanke är att flagga för de här brotten redan på polisär nivå och se till att flaggan följer med genom hela rättssystemet, hela vägen till kriminalvården. Det ger en möjlighet att följa fallen hela vägen och därigenom lära sig något.
Och människor som avtjänat sitt straff ska erbjudas ett alternativ till att gå tillbaka till sitt gamla liv.
Åtgärder som knappast lär få bukt med all kriminalitet av detta slag. Men det är i varje fall en början. Ett initiativ av en myndighet som står emot samtidens populistiska vindar.