– Ingen är tvingad att skaka Åkessons hand
Det går inte stoppa Jimmie Åkesson från att besöka brandstationen i Malmö.
Alternativet är att ledningen deklarerar att de inte tar emot någon enda politiker någonsin.
Det vore absurt.
På Facebooksidan ”Brandmän mot rasism” visas en rörande uppställning bakom de brandmän på brandstationen Centrum i Malmö som hotar med att lämna stationen under SD-ledaren Jimmie Åkessons besök där i morgon.
Det är räddningstjänsten i Vårgårda, Alingsås, Gislaved, Mälardalen och många andra orter som fotograferat stödtexter, ofta placerade ovanpå arbetskläder för att understryka att det inte rör sig om ett påhitt, och publicerat dem i Facebookgruppen.
Mordhot mot vårdpersonal
Mindre rörande är att tre av de 258 anställda på akuten vid Skånes universitetssjukhus, som protesterat mot Åkessons besök hos dem, nu har mordhotats.
Men till skillnad från brandmännen har de vårdanställda förstått att sjukhuset inte kan stoppa Åkessons besök.
– Vår agenda är inte att stoppa besöket. Det är inte Jimmie Åkesson som inte är välkommen, det är hans åsikter, säger en av de läkare som skrivit under det öppna protestbrevet.
För det är så det är. Det finns ingen skyldighet för ett skattefinansierat företag, myndighet eller organisation att ta emot politiker som vill träffa dem.
Måste ta emot alla
Men om man bestämmer sig för att ta emot ett parti måste man ta emot alla, i alla fall alla de partier som kan anses relevanta i sammanhanget vilket kan vara alla i landstinget, i kommunen eller i riksdagen.
För att stoppa Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna från att göra besök på skattebetalda verksamheter skulle alltså räddningstjänstens chefer eller sjukhusledningen i god tid deklarera att de inte tar emot företrädare för ett enda politiskt parti - någonsin.
Det vore absurt. Det är viktigt att förtroendevalda vet hur verksamheten som de beslutar över ser ut.
I konflikten på brandstationen, på sjukhuset och på andra ställen som Åkessons pågående arbetsplatsturné vållat kritik ställs det privatmoraliska ställningstagandet mot det offentligas krav på saklighet och opartiskhet.
Det är en intressant konflikt som dock inte är olöslig.
Åkesson gläds i smyg
Ingen kan kräva att man som anställd skakar hand med Jimmie Åkesson, ger honom blommor eller bjuder på kaffe. Däremot krävs att man fullgör sina arbetsuppgifter, alltså det som man är anställd för att utföra.
Om det går att förena med en utflykt för brandbilarna vid Centrum i Malmö under SD-ledarens stationsbesök så blir alla nöjda och glada. Utom möjligen Åkesson som inte får träffa de anställda.
Man kanske skulle det glädja även Åkesson, fast i smyg. Protesterna sprider bilden av att partiet inte tillhör etablissemanget, inte har tillgång till finrummen, är på gränsen till förföljt.
Det är givetvis helt fel. Men myten odlas framgångsrikt av SD för att de vet att det går hem. Det är det de arga unga männen, partiets ryggrad, vill höra. Att de inte får vara med trots att de funnit sanningen och ljuset.