Kung Karl X Gustavs stora hasardspel förändrade Sverige

Publicerad 2012-02-05

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Ibland kan en enda människas ja eller nej förändra livet för miljoner andra. Det kan vara beslut som antingen leder till triumf eller till total katastrof, beslut där det inte finns någon kompromiss eller medelväg.

I dag, den 5 februari 1658, satt Sveriges kung Karl X Gustav i sitt högkvarter på den danska ön Fyn. Hans mål var att nå Köpenhamn så fort som möjligt. Han hade kommit söderifrån och besegrat alla danska styrkor fram till Fyn. Kriget mot Danmark hade börjat på sommaren 1657, då kungen och huvuddelen av den svenska armén befann sig i Polen där de hade stött på svårigheter. Danskarna ville då passa på att angripa Sverige och återerövra bland annat Jämtland, som svenskarna tagit.

Karl X Gustav lämnade genast Polen och marscherade mot Danmark. Nu, den 5 februari 1658, var det bara några sund mellan honom och Köpenhamn. Det var vinter, isarna hade lagt sig. Det betydde att inga fartyg kunde användas för trupptransporter. Skulle svenskarna bli tvungna att slå vinterläger på Fyn? Kungen skickade ut spejare att pröva isarna mot Själland, där Köpenhamn ligger. Var det en framkomlig väg? Eller skulle armén ta den lite längre vägen över Langeland och Lolland och sen till Själland?

Denna dag, den 5 februari, fick kungen sina israpporter. Inga större truppenheter kunde gå direkt till Själland, där höll inte isarna, men mot Langeland skulle det gå bra. Kungens generaler tvekade men isspejarna var säkra, bland dem den energiske arkitekten, tecknaren, sedermera generalguvernören och greven med mera Erik Dahlberg, som skrivit en berömd dagbok om dessa händelser. Dagens historiker vill tona ner Dahlbergs betydelse det här dygnet, men faktum är att han var med och att han testade isarna ända till Lolland – och att han var säker på sin sak.

Då bröt en orkanliknande storm ut, vädret verkade slå om till tö. Generalen Wrangel och andra erfarna höga militärer avrådde bestämt från ismarschen. Kungen gick och la sig, men hade svårt att somna. Mitt i natten kallade han till sig Dahlberg igen och frågade om han var säker på att isarna skulle hålla. Det var han.

Karl X Gustav var en spelare. Han brukade ofta säga ”Man må hasardera allt”. Nu stod verkligen allt på spel. Han riskerade sitt eget liv och eliten av den svenska arméns liv. Gick de under, kunde vad som helst hända med Sverige. Då hade vi i alla fall aldrig haft de syd-svenska landskap vi har nu, kanske vi i stället hade tvingats att ge från oss stora delar av vårt land. Armén kunde kanske klara isen så att en liten del kommer över till en av öarna, för att sedan bli stående där, generat vinkande till danska flottan som kunde hämta dem då maten tog slut.

Våra svenska 1800-talshistoriker brukar sväva i taket av patriotisk eufori då de skildrar vad som hände. Grimberg till exempel talar om ”det svenska mannamodets stora bragd utan motsvarighet i världshistorien”.

Kungen ledde personligen den första gruppen på 2 000 man som natten till den 6 februari gick över till Langeland. ”Det var något förskräckligt att tåga om natten över detta frusna hav där trampet av hästar hade upptinat snön så att vattnet stod en halv meter högt på isen” skrev den franske ambassadören som var med.

Kungen ryckte vidare med sin förstyrka över till Lolland och sedan, efter diverse skärmytslingar med danska trupper, nådde han Falster där

hela armén samlades innan kungen gick över till Själland den 11 februari. Han satte sig i en släde och

eskorterad av 200 finska hakkapeliter, en elittrupp av finska kavallerister, stannade han inte förrän ett par mil från Köpenhamn. Där inleddes förhandlingar.

Freden den 26 februari 1658 i Roskilde kom att bli den som betytt mest i Sveriges historia. Nu blev Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän svenska landskap. Sverige fick dessutom Bornholm och Trondheims län i Norge. Med freden i Roskilde fick Sverige sina ”naturliga gränser”. Större än så här skulle Sverige (med Finland) aldrig bli, dubbelt större än i dag men med bara cirka en fjärdedel av dagens befolkning. Sverige sträckte sig nu från Atlanten i väster till Ladoga i öster, från Finlands nordspets till Kirkholm i sydligaste Livland, dessutom med

rejäla basområden i Nordtyskland. Karl X Gustav hasarderade allt och vann allt.

Följ ämnen i artikeln