Inte rasistiskt – men trångsynt
Peter Kadhammar om ett Sverige där människor får hjälp men inte släpps in
Som en skugga har han följt valrörelsen, Muhammed, ständigt bakom politiker och väljare. De har bekymrat sig och talat om honom men sällan med honom.
Själv yttrar skuggan inte ett ord, inte förrän man ber honom.
Muhammed berättar då vad han redan röstat på och svaret är ganska överraskande.
Han kan också heta Kerim, som den 28-årige delägaren i Spelbutiken i Tensta centrum. Där inne är det en oupphörlig rörelse av människor, några tittar på tv:n som visar bilder från Gävletravet, andra fyller i tipskuponger, någon ska hämta en försändelse från Ellos eftersom Spelbutiken också har paketutlämning.
Det fullständiga namnet är Kerim Yurakci. Nej, han är inte invandrare. Han är född i Sverige. Föräldrarna kom hit från Turkiet på 70-talet, från staden Midyat vilken Kerim inte har minsta lust att besöka.
Han berättar, med stolthet, att familjen aldrig tagit emot bidrag. Fadern har haft klädbutik. Kerim arbetade som skadereglerare på Länsförsäkringar, köpte in sig i Spelbutiken när han blev friställd.
”Det är bra här”
Kerim säger (jag får känslan av att han gör det för att bjuda på något som han misstänker att jag vill ha):
– Tyvärr betraktas jag fortfarande som invandrare.
Efter en stund får jag dock känslan att han struntar i indelningen svensk-invandrare. Han är uppväxt i Tensta och har inga planer på att flytta härifrån.
– Varför skulle jag lämna ett tryggt hem? Det är bra här.
Kerim har redan röstat, på Socialdemokraterna. De har lovat att köpa tillbaka centrumfastigheten som Moderaterna sålde till ett engelskt bolag som bums höjde hyrorna.
Affärsinnehavarna dryftar samma bekymmer som alla småföretagare. En är förbannad på att det är så lätt att fiffla med sjukförsäkringen. Det är för enkelt att få bidrag, folk saknar motivation för att jobba. Ungdomarna är lata. Det finns hur mycket provisionsbaserade säljjobb som helst för den som ids hugga i. Mannen som säger detta har redan röstat – också på Socialdemokraterna.
En del lever utanför samhället
Damen som förestår konditori Afrodite kommer från Libanon. Hon gör hett kaffe och serverar Budapestare, den finaste bakelse som finns. Hon röstar på Moderaterna.
– De har fått ner ungdomsarbetslösheten i Tensta.
Det finns naturligtvis en hel del personer här som lever i en enklav, bortom det svenska samhället. Man kan inte delta i debatten om man saknar språk.
Hyggligt och tolerant
Hassan Abbas säljer kött som är korrekt slaktat enligt muslimsk tradition. Djuret är tappat på blod. Han kommer från Kurdistan och har svårt med svenskan, det enda ord han verkar riktigt säker på är sin titel:
– Jag är köttmästare.
Jag berättar att Sverigedemokraterna vill förbjuda halalslakt. Vad har Hassan Abbas för åsikt om det?
– Stoppa halal? Vem? Ha ha ha ha!
Sverigedemokraterna, upprepar jag.
– Ja, Sverige är ett demokratiskt land. Till 100 procent. Jag röstar på Mona Sahlin. Jag tycker mycket om Sverige. Jag ska aldrig flytta härifrån.
Den brittiske författaren Andrew Brown bodde länge i Lilla Edet. Han skriver i boken ”Fishing in Utopia” att Sverige inte är något rasistiskt land. Det är ett hyggligt och tolerant samhälle, men trångsynt.
Det ligger något i den observationen. Kanske är det därför de flesta av oss säkerligen betraktar den i Sverige födde Kerim som invandrare eller, med ett avskyvärt ord, en person med ”invandrarbakgrund”. Som om han vore handikappad.
Det trångsynta samhället är besatt av att klassificera människor. Muslimer. Svenskar. Invandrare. Invandrarbakgrund. Vi fruktar att det annars utbryter kaos.
Det hyggliga samhället tar emot nykomlingar – en enhetlig grupp i behov av hjälp – men släpper inte in dem.
En individ bortom schablonen
Som en skugga har han följt valrörelsen, Muhammed.
Vem är han?
En verklig Muhammed är inte svår att finna i Tensta. Den jag möter heter Sadek i efternamn och är 41 år. Han förestår möbelbutiken mitt emot Systembolaget (vars försäljning stadigt minskar i takt med att muslimerna blir fler).
Vi talar en stund och sedan frågar jag vem han håller på.
– Jag har redan röstat på Miljöpartiet.
Med det svaret blir han plötsligt en individ bortom schablonen om den lidande invandraren, bortom den som känner tacksamhet för Sveriges internationella engagemang (Palme!). Han är heller inte passiv. Han säger nej till Förbifart Stockholm.