Därför behöver du inte känna Eurovision-skam
Beslutet är givetvis upp till var och en.
Men om Israel fått grönt ljus av EBU att delta i Eurovision har jag svårt att se varför de som besöker evenemanget på plats eller tittar i tv-soffan ska känna någon schlagerskam.
Kriget i Gaza är fruktansvärt. När närmare hälften av de dryga 30 000 döda är barn är det uppenbart att Israel fört kriget på ett oproportionerligt sätt. I sin jakt på Hamas terrorister har man gjort alldeles för lite för att skydda den palestinska civilbefolkningen.
Det är också uppenbart att Israel använt svält som en strategi i kriget. En strategi som i första hand drabbar civilbefolkningen.
Israels krig är en besinningslös hämnd på det palestinska folket för Hamas terrorattack den 7 oktober lika mycket som det är ett försök att en gång för alla eliminera de terrorister som vill utplåna Israel.
De flesta av dessa fakta har den Europeiska radio- och tv-unionen, EBU, haft på sitt bord när man fattat beslutet att ändå låta Israel delta (efter att landet tvingats ändra i låttexten som ansågs för politisk) i Eurovision som hålls i Malmö nästa vecka.
Är det då rimligt att kräva att enskilda personer ska bojkotta evenemanget genom att inte gå dit (om man nu lyckats få en biljett) eller avstå från att titta hemma i tv-soffan?
Jag har svårt att se det.
Men på sociala medier förekommer extrema överdrifter som kopplar tävlingen direkt till ett folkmord. Då har man tappat alla proportioner.
Mår man personligen bra av att avstå Eurovision så gör det.
En ventil för hjälplöshet
Men de hungrande barnen i Gaza blir inte mättare för att några hundra eller några tusen svenskar avstår från vad som av vissa anses vara årets musikfest.
Det som betyder något är att president Biden, USA och EU sätter press på Israel att öppna upp för fler hjälpsändningar, gå med på vapenvila och att avstå från en markoffensiv i Rafah.
Här kan både USA, EU och Storbritannien göra skillnad genom att sluta skicka vapen till Israel ifall premiärminister Benjamin Netanyahu inte lyssnar.
Jag kan förstå dem som känner förtvivlan, upprördhet och ilska över vad som händer i Gaza. Som känner en hjälplöshet över att inte kunna ingripa.
Bojkotter blir ofta en ventil för den som vill känna att hen gör något. Men i praktiken är de sällan särskilt effektiva. Den som bojkottar bör vara medveten om att det i väldigt många fall är en handling med marginell påverkan. Om ens någon.
För att bojkotter ska fungera krävs att de är välorganiserade och att en majoritet känner en stark motivation att delta. Annars blir de mest ett slag i luften. En symbolhandling.
I stora och svåra frågor finns det ofta en tendens att lägga ansvaret på den enskilda människan när de stater, politiker eller institutioner som ska lösa problemet misslyckas kapitalt.
Minimal uppoffring
Klimatfrågan är ett återkommande sådant exempel. För några år sedan myntades begreppet flygskam. Meningen var att människor skulle skämmas så mycket för att åka på charterresa till Thailand eller Kanarieöarna att de avstod. På så vis skulle utsläppen gå ner.
Föga förvånande blev de synbara effekterna på klimatet små. Resandet är nu tillbaka på rekordnivåer.
Det är politiska beslut som krävs för att begränsa uppvärmningen.
Detsamma gäller kriget i Gaza. De är påtryckningar från aktörer med inflytande som kan få slut på det. Inte bojkott av en musiktävling i Sverige.
Uppoffringen att stanna hemma från Malmö Arena eller stänga av tv:n när Eurovision sänds är säkert minimal för de flesta. Ändå kommer majoriteten inte att avstå. Helt enkelt därför att man inte ser att de på något sätt skulle bidra till att få slut på kriget eller skapa fred mellan Israel och palestinierna.
Tvärtom bidrar den här typen av sidodiskussioner ofta till att ta bort fokus från de viktiga frågorna.
Sidospår
I förra veckan rapporterade många medier upprört om att Lorena Delgado Varas, som sitter i riksdagen för vänsterpartiet, hade på sig en palestinasjal i kammaren. Ett brott mot reglerna att ledamöterna inte ska bära politiska symboler.
Så istället för att diskutera utvecklingen i Gaza ägnade svenska medier stor kraft åt detta i sammanhanget bagatellartade sidospår.
Diskussionen om vem som tittar eller inte tittar på Eurovision riskerar att bli en liknande distraktion.
Det finns många bra sätt att visa sin avsky både för Hamas terrordåd och Israels övervåld i Gaza. Eurovision-skam kommer rätt långt ner på den listan.