KD:s utveckling är sorglig att bevittna
Efter att ha varit nästan tyst om flyktingkatastrofen gör Ebba Busch Thor i dag ett populistiskt utspel om hedersbrott.
Det är beklämmande att se Kristdemokraternas utveckling i kriminalpolitiska frågor.
Under sommaren har vi hört kvinnor i förorter berätta om hur de får sina liv begränsade av islamistiska fundamentalister.
Vänsterpartiets ledning har inte imponerat i den debatten: alla försök att kalla saker och ting vid sitt rätta namn har möts med närmast panikslagna och i sammanhanget ovidkommande repliker om att patriarkala strukturer minsann finns även på Östermalm och att det är farligt att generalisera.
Emellertid imponerar inte heller Kristdemokraternas ledare Busch Thor då hon i en debattartikel i Dagens Nyheter i dag med hänvisning till sommarens diskussion föreslår ny lagstiftning för hedersbrott. "Med en sådan skulle vi tydliggöra allvaret i brottet", påstår hon.
Men en titt i brottsbalkens 29:e kapitel ger vid handen att mekanismerna i hedersrelaterade brott redan i dag ryms i katalogen över försvårande omständigheter.
Den som tvivlar på att samhället ser allvarligt på denna form av brottslighet bör betänka att Fadimes pappa dömdes till livstid år 2002, då normalstraffet för mord ännu var tidsbegränsat. Året innan dömdes även Pelas två farbröder till lagens strängaste straff. För att ta de mest kända exemplen.
Jag antar att det inte finns någon anledning att förvånas över att Busch Thor, den enda partiledare som inte har sagt mer om den största flyktingkatastrofen sedan andra världskriget än ett pressmeddelande och en facebookstatus, plötsligt gör ett illa underbyggt utspel om hedersbrott.
I Almedalen för ett par månader sedan var det svenska IS-krigare som stod på dagordningen. Hon påpekade då det orimliga i att det är tillåtet att hugga huvudet av folk, våldta kvinnor och delta i folkmord.
Att svensk lag redan förbjuder sådan vedervärdig brottslighet - på senare tid har en man dömts till fem års fängelse för folkrättsbrott och en annan man har ställts inför rätta för folkmord i Rwanda - sa hon inte ett pip om.
KD-ledaren påstod att terrorkrigarna utgör ett hot mot den svenska staten, vilket inte är sant, och krävde att återvändare skulle nekas inresa i Sverige. Vem på Arlanda ska fatta det beslutet? Det var ett förslag som helt bryter mot svensk rättstradition och kraven på rättssäkerhet.
Utöver särskilda lagar för hedersbrott och det gamla vanliga tjatet om hårdare tag, Busch Thor tycks ha inbillat sig att det är vanligt förekommande med straffrabatt om en brottsling förlorar jobbet, märks i dagens utspel även krav på ett tydligare brottsofferperspektiv hos de rättsvårdande myndigheterna och ökat statligt stöd till brottsofferjourerna.
Det sistnämnda är utmärkt och ett exempel på klassisk kristdemokratisk humanism. Men partiets kriminalpolitik handlar numera allt mer om skräniga utspel som saknar förankring i verkligheten, inte sällan med udden riktad mot människor med invandrarbakgrund.
Jag har svårt att frigöra mig från misstanken att strategin går ut på att sno röster från riksdagens järnrörsviftande parti. Kanske är det lyckat: rimligen finns det väljare som föredrar ett mer rumsrent alternativ till de främlingsfientliga högerpopulisterna.
Utvecklingen är icke desto mindre sorglig att bevittna. Att KD för mindre än tio år sedan var det enda partiet i alliansen som ville avskaffa livstidsstraffet är i dag svårt att föreställa sig.