Obekväm? Då får du bli talman
Det var kanske inte meningen.
Men talmansvalet verkar ha blivit ett sätt för partierna att göra sig av med obekväma personer.
Av riksdagens fyra nyvalda talmän är åtminstone tre kontroversiella av ett eller annat skäl.
Vi börjar med Urban Ahlin (S). Som utrikespolitisk talesperson för Socialdemokraterna i två mandatperioder vore han självskriven för en post på Utrikesdepartementet, kanske som bistånds- eller handelsminister. Han sitter också i den absoluta S-toppen, verkställande utskottet, sedan 2013.
Han har varit suppleant, ledamot, ordförande och vice ordförande i utrikesutskottet under sammanlagt tjugo år. De senaste åtta åren har han varit vice ordförande.
Men Ahlin har också varit ifrågasatt. 2010 avslöjades att Urban Ahlin anklagats för sexuella trakasserier av en kvinna på riksdagskansliet. Han sade att kvinnan känt sig kränkt men förnekade trakasserier.
På pappret: Mycket finare jobb
Ett par år senare utsåg Håkan Juholt, då S-ledare, Ahlin till gruppsekreterare och biträdande partisekreterare. S-kvinnornas dåvarande ordförande protesterade mot beslutet. Mindre än två veckor senare tog Stefan Löfven över och en annan gruppsekreterare utsågs.
Det kan ha varit det som låg den meriterade Ahlin i fatet när han i stället för att bli statsråd på UD fick bli talman.
På pappret är det en mycket finare jobb. Talmannen företräder hela Sverige, är i rang överordnad statsministern, leder riksdagens arbete och följer med kungaparet på statsbesök. Men posten är renons på politiskt inflytande.
Genom att acceptera att bli talman löste Ahlin ett problem åt Löfven. Han kan ta in andra på UD, exempelvis Margot Wallström eller Carin Jämtin.
Björn Söder (SD) valdes efter tre långdragna slutna omröstningar efter nära timmar till andre vice talman. Han har tillhört partiets inre krets, de fyras gäng, sedan han blev partisekreterare och Jimmie Åkesson blev partiledare 2005. Men nu är han uppenbart på väg ut i periferin.
”Jättestora problem”
Söder har tidigare bland annat fotograferats med en före detta nazistsoldat. Och har på en blogg jämfört homosexualitet med bland annat pedofili, något han ursäktat sig för med att det gick lite för snabbt.
Men det är nog inte det som talade emot honom nu. Stiftelsen Expo har avslöjat en bandinspelning då Martin Kinnunen, pressansvarig på SD, slår fast att det finns jättestora problem i partiets organisation:
– Jag skulle hoppas att Björn försvinner och det skulle jag tro händer. Jag vet inte men jag skulle tro det.
Kinnunen kritiserade också Söder för att ha alltför stora kontrollbehov och för att han omger sig med ja-sägare.
Söder meddelade tidigt att han inte ville fortsätta som både partisekreterare och gruppledare, som han varit sedan 2010, i ytterligare en mandatperiod. Nu lämnar han partiets centrala ledning för att ägna sig åt talmansuppdraget. Uppenbarligen med Jimmie Åkessons välsignelse. Ett problem är löst.
Billström också i blåsväder
Valet av Tobias Billström (M) till förste vice talman gör livet lite lugnare för M-ledningen. Billström är visserligen uppskattad i sitt parti men har varit migrationsminister i åtta år. Det är rekord, de flesta brukar bli ganska kortlivade.
Men Billström har hamnat i blåsväder både då och nu. Bland annat ifrågasatte han ”volymerna” av flyktingmottagandet och fick kritik av vice statsministern. När han sade att de som gömmer flyktingar inte är blonda blåögda damer i 60-årsåldern tog statsministern till orda.
Och när Billström försvarade att Stockholmspolisen avvisade romer från Rumänien och Bulgarien för att de ägnat sig åt ”tiggeri och dagdriveri” ingrep till och med Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter.
Esabelle Dingizian (MP) blir tredje vice talman. Till skillnad från sina manliga kolleger har hon inte gjort avtryck i debatten.