Första toppdebatten hade nästan allt
Den var frän.
Den var ideologisk.
Den handlade om sakfrågor.
EU-valets första debatt med kandidaterna som toppar valsedlarna hade nästan allt.
Det är ju lite pinsamt att berömma ett eget arrangemang eftersom man med rätta kan beskyllas vara en part i målet.
Men jag har lyssnat till många EU-debatter genom åren. Och den här var den bästa jag har upplevt i Sverige.
Debatten kretsade kring de tre frågor som väljare mellan 18 och 30 år tycker är allra viktigast i EU valet enligt en opinionsmätning av Aftonbladet/Sverige tycker. De är i tur och ordning social trygghet, övervakning på nätet och klimat.
Inom dessa områden hetta det till rejält i framför allt tre frågor. Den ekonomiska krisen, datalagringsdirektivet och EU:s miljömål.
Om vi börjar med miljömålen så stod Gunnar Hökmark (M) och Lars Adaktusson (KD) ganska ensamma mot debattörerna från de åtta andra partierna.
De vill att EU har ett enda bindande klimatmål, att minska koldioxidutsläppen med 40 procent 2030 jämfört med 1990.
Övriga partier anser, i likhet med en majoritet i EU-parlamentet, att det behövs ytterliga två bindande mål. Andelen förnyelsebar energi ska öka till 30 procent av den totala förbrukningen samtidigt som energieffektiviteten ska öka med 40 procent.
Adaktusson överraskade genom att vara fullständigt politiskt inkorrekt och utmåla de två målen om förnybarhet och effektivitet som ett hot.
– Vad är priset i förlorade jobb, frågade han retoriskt och man förstod att han tyckte det var på tok för högt.
Kent Johansson (C) låtsades inte ens att han var överens med Allianskamraten i KD. Han underkände hela idén om att ett klimatsmartare samhälle skulle bestå av umbäranden. Tvärtom var det så han ville ha det.
– Gödsel från fem kor driva en familjebil i ett år.
Nästa holmgång med den tilltalande mixen hetta, ideologi och sakfrågor handlade om EU:s datalagringsdirektiv. Dess historia är lång, fylld av motsättningar men numera dött. I april meddelade EU-domstolen att det är ogiltigt.
Sverige konstrade redan från början och vägrade införa direktivet, som sade att all kommunikation i tele- och datanäten ska sparas i ett halvår. Kommissionen drog Sverige inför EU-domstolen som slog fast det var ett brott mot fördraget att inte införa det. 2012 röstade riksdagen ja.
Under debatten tävlade de flesta i grenen ”jag hatade datalagringsdirektivet redan från början”. Med två undantag och det var det i övrigt omaka paret Lars Adaktusson och Marita Ulvskog (S).
Båda två tog upp att det kan vara ett viktigt inslag i kampen mot grov brottslighet och det var ju just därför datalagringsdirektivet kom till en gång i tiden. Det sågs som ett vapen i kampen mot terrorismen.
Den tredje, och sista, frågan där debattörerna lyfte sig i håret rörde den ekonomiska krisen. Det inleddes med en duell mellan Marita Ulvskog och Gunnar Hökmark.
I Ulvskogs värld var den ekonomiska krisen, som startade med bankkrascher i USA hösten 2008, ett verk av högerregeringar som dessutom hade förvärrat saken genom oreglerade marknader.
I Hökmarks värld hade de EU-länder som drabbats hårdast leddes av socialistiska regeringar exempelvis Grekland, Portugal och Spanien.
Ja, så där höll det på. Det var både underhållande och informativt.