På nätet får man drömma i fred
Nätet igen.
Det finns en hemsida som heter Primelocations. Där kan man fylla i några rutor: köpa eller hyra? Hus eller lägenhet? Oxfordshire eller Kent? Över eller under två miljoner pund?
När man väl har fyllt i det där, kan man fortsätta att försöka tvinga in köttfärsen i cannellonin med en alldeles för stor gaffel, dra om elen i den pajiga lampan och lura hunden att stå still i sitt svampdödande tassbad. Försjunka i vardagen. För man har just autsårsat sina drömmar. Någon liten människa (eller möjligen dator) i England (eller möjligen Indien, eller Kazakstan) tar hand om den biten.
Och så väl omhändertagen den är.
Någon gång om dagen, ibland två, plingar det till och i brevlådan ligger den lilla hälsningen: ”Property Alert – new property for you to buy.”
Ja, ni hör själva: egendomar som just jag borde köpa. Jag gillar särskilt det där med ”alert”. ”Larm.” Det ger känslan av att det verkligen hänt något. Att ens drömmar är autsårsade till någon som vet att hålla dem på tå.
Man klickar och upp kommer stenhus från 1700-talet utanför Bath och bondgårdar med halmtak och örtagårdar i Somerset. Det är stuck i taket, Agaspis i köket och eldstäder stora som dubbelgarage. Det är rutiga hallgolv, snidade paradtrappor och tassbadkar mitt på golvet.
Det är precis så som man borde ha det.
Och man sitter där och måttar gardiner och kan inte låta bli att klicka fram valutakonverteraren för att se om 865 000 pund möjligen är något betydligt lägre i dagens kronor, jämfört med gårdagens, men det är det förstås inte. Det gör inte så mycket, för man vet ju att man är en sådan som ”bara tittar”. Man vet att det här bara ett sätt att färglägga sina drömmar en aning och i morgon kommer ett nytt mejl, med nya halmtak och Agaspisar.
Och ändå. När man ser att det där huset som man inredde på skärmen i går, redan är sålt ... det skaver lite i bröstet, en liten tagg av besvikelse. Där bodde ju jag.
Det är antagligen inte nyttigt, det här. Jag försökte lägga av en gång. På två dagar hade jag hittat en hemsida med hus i Danmark. Lite billigare, ganska engelskt och, förresten, danskar: är inte de väldigt trevliga, när man tänker efter? Upp med valutakonverteraren, byt pund mot danska kronor och ...
Nätet. Var ska man annars göra av sina drömmar?