Öppna inte dörren till privatlivet om du inte vill ha privata frågor
Vilka frågor får man ställa till en kvinna i offentligheten? Diskussionen har nyligen blossat upp på flera håll i svensk debatt.
Det började med att Expressens krigskorrespondent Magda Gad var missnöjd med intervjun i Min sanning på SVT, där Anna Hedenmo bland annat frågade om hennes beslut att inte skaffa barn och huruvida tiden som reporter på hbtq-tidningen QX var en del av hennes ”identitet”.
Som tittare var det svårt att förstå upprördheten. Under en timmes sällskap med denna fascinerande kvinna tog barnfrågan upp kanske trettio sekunder inklusive det glasklara svar Magda Gad levererade. Frågan om hennes ”identitet” tog sig inte ens igenom SVT:s slutklippning. Detta i ett program där lejonparten av samtalet gällde hennes vardag och jobb i olika krigszoner i världen.
Reaktionerna på privata frågor till kvinnor (läs: ”frågor som en man ALDRIG skulle få”) kommer ur en generell medvetenhet om att könen historiskt behandlats mycket olika i medierna. Det räcker att backa bandet till strax före millennieskiftet för att slungas tillbaka till en värld där kända kvinnor kunde avkrävas svar på hur intima frågor som helst. Men är den analysen verkligen giltig i Sverige 2022?
Annie Lööf är en annan kvinna som nyligen rutit ifrån, efter att Expressens reporter Helena Gissén frågat en av hennes medarbetare om Centerledaren är gravid. Rykten hade börjat cirkulera på sociala medier och Gissén gjorde vad journalister gör i det läget: Försökte få saken belagd eller dementerad.
Att ämnet i sig kan vara delikat hindrar förstås inte att en reporter diskret rotar i frågan, utom hör- och synhåll för allmänheten – och i det här fallet dessutom för huvudpersonen själv. Politikers presskontakter har i alla tider fått frågor om stundande skilsmässor, otrohetsaffärer, eventuella missbruk och oäkta barn. De fungerar som ett sorts frågefilter för att huvudpersonen själv ska kunna fokusera på annat. Och frågan är som bekant fri.
Annie Lööf valde nu att göra saken till en fråga om sexism och postade ett långt inlägg på Instagram där hon menade att ”vi har långt kvar innan vi når jämställdhet i praktiken” och att hon fått frågan om hon var gravid av ”politiska journalister”, vilket alltså inte var helt sant. Det var såvitt känt en politisk journalist som ställde frågan och det inte till Annie Lööf själv. C-ledaren berättade också att hon inte kan få fler barn efter en operation i samband med sin senaste förlossning. Det är lätt att känna sympati för Annie Lööf i ljuset av just detta. Politiker är också människor och den här frågan slog uppenbarligen an en känslig nerv privat.
Men att kvinnliga partiledare i fertil ålder får frågan om de eventuellt kommer att missa delar av kommande valrörelse är inte utan allmänintresse. Att män sällan får just gravidfrågan har dessvärre naturliga orsaker (biologi ÄR en bitch).
Ämnet kompliceras ytterligare av att Annie Lööf mer än någon annan politisk ledare gjort familjelivet och sin senaste, mycket för tidiga, förlossning till en del av sin offentliga persona. Både i intervjuer och på Instagram har hon frikostigt berättat om yngsta dotterns första tid på sjukhus och hon publicerar löpande bilder av sitt småbarnsliv på sociala medier.
Jag påstår inte att detta legitimerar vilka frågor som helst. Men att kända människor som hela tiden öppnar dörren till privatlivet sedan får frågor om privatlivet saknar inte logik. Precis som dödsföraktande krigskorrar som ställer upp i personliga tv-format där uppdraget är att lära känna dem på djupet.
Alternativet är förstås att släcka ner Instagram, låta barnen leva sina liv långt från offentligheten och endast avlägga strikta nyhetsrapporter från fronten i Syrien. Så som manliga politiker och reportrar av tradition har agerat.