Diktaturen av stål och våld står på en grund av lögner
Mehmet bestämde att de som kom till Albanien inte fick ha långt hår eller skägg. Därför klippte och rakade man besökarna på flygplatsen. Mehmet kunde stanna sin bil och klippa håret av någon som gick längs vägen med för långt hår. Han var mycket impulsiv.
För sju år sedan satt jag på hotell Rogner i Tirana och talade med Vito Kapo. Hon var 93 år då och klädd i kritstrecksrandig mörkblå dräkt med ljusblå sidenblus, mycket elegant.
Hon hade tillhört den innersta kretsen i Europas hårdaste kommunistdiktatur. Albanien var Europas motsvarighet till Nordkorea, slutet, fattigt, en stenhård polisstat.
Mehmet som hon nämnde var Mehmet Shehu, landets premiärminister och diktatorn Enver Hoxhas närmaste kamrat sedan andra världskriget.
Jag läser utskriften av intervjun med Vito Kapo och tänker på Putins folkmordskrig i Ukraina.
Han kan fortfarande segra även efter fiaskot i Kherson, åtminstone i betydelsen att han kan föröda landet, mörda dess ledare, deportera delar av befolkningen och hålla resten som gisslan.
Han kan vinna med diktaturens beprövade metod att vräka in sina egna soldater som kanonmat, bränna och förstöra allt som går att bränna och förstöra. Det är taktiken han använder.
Den kan fungera i ett år, två, tre – tio, trettio.
Men aldrig i långa loppet.
Diktaturens väsen är att diktatorn bestämmer allt, från de stora linjerna till minsta inköp. Eller hur långt hår männen tillåts ha. Eller att kvinnorna måste bära slöja.
Också det ser vi i Putins krig, en envåldshärskare som sitter i Kreml och tror att han är fältherre, en ny Peter den Store.
Vito Kapo drack te och höll fatet med koppen stadigt i vänster hand. Hon sötade teet med en aning honung.
Enver frågade en gång varför vi hade slutat importera ylle. Mehmet berättade att han hade stoppat inköpen därför att ungdomarna lät sy byxor med vida, utsvängda ben. Han ansåg att byxbenen skulle vara smala. Men Enver ville att det skulle finnas en mångfald tyger. Då blev Mehmet nervös.
Vito Kapos man Hysni var nummer tre i hierarkin. Han skötte kommunistpartiet.
Mehmet Shehu var nummer två och skötte staten.
Enver Hoxha var nummer ett och bestämde över dem alla.
Har Vladimir Putin någon nummer två, nummer tre? Kanske Dmitrij Medvedev som var marionettpresident med låtsat liberala böjelser 2008-2012.
Annars ser det tomt ut. Den kortväxte KGB-mannen med överkammad flint bestämmer själv. Han sparkar och tillsätter generaler, när han inte kan vinna på slagfältet försöker han förinta det ukrainska samhället.
Diktaturens hänsynslöshet och makt är alltid skrämmande.
Vito Kapo var fortfarande rädd när jag träffade henne 30 år efter diktatorn Enver Hoxhas död och 23 år efter kommunistregimens fall. Bakom den lugna älskvärdheten ruvade skräcken. Enver hade beordrat att hennes farbror skulle avrättas, Enver skickade hennes bror i inre exil; hon var själv med och störtade kolleger hon känt i decennier. De avrättades för påstådda brott mot staten och socialismen.
Hennes man Hysni reste sig och talade i telefonen stående när Enver Hoxha ringde.
Enver var sträng och straffade varje misstag hårt … Jag tänkte på att jag kunde begå ett misstag eller att min man kunde göra det …
Hysni Kapo hade tur, han dog en naturlig död. Mehmet Shehu sköt sig när den paranoide Hoxha vände sin misstänksamhet mot honom.
Diktaturen var orubblig och omfattade allt, från försvarspolitik (bunkrar i vartenda kvarter) till privata familjealbum (Hoxhas närmaste medarbetare rev bort bilder och skrapade bort ansikten på kolleger som fallit i onåd).
Det var en regim av stål på ett fundament av lögner.
Den kollapsade över en natt. Det blir ofta så där den starke ledarens ord är lag och hyllas som mänsklighetens högsta vishet.
Det ska vi minnas när bomberna faller över Ukraina.