Löfven hade öppet mål - men han tog inte chansen
Statsminister Stefan Löfven hade öppet mål.
Han hade kunnat säga nästan vad som helst och det hade gått hem.
Tyvärr gjorde han inte det.
Regeringen har, för att uttrycka sig försiktigt, legat ultralågt i debatten om den största flyktingkatastrofen sedan andra världskriget.
Ordning och reda och lite mer pengar till kommunerna har utlovats. Men att hävda att regeringen satt på sig ledartröjan vore att fara med osanning.
Därför var förväntningarna på statsminister Stefan Löfvens (S) tal höga. Det hölls i Stockholm inom ramen för manifestationen ”Refugees welcome”, som finns i flera länder, på initiativ av Miljöpartiets ungdomsförbund Grön Ungdom.
Det var bra att Stefan Löfven kom.
”Bra att talet var kort”
Det var också bra att hans tal var kort. Ingen orkar lyssna till långa tal utomhus, särskilt inte när det ösregnar.
Resten var inte lika bra.
Sedan den döde 3-årige Alan Kurdi spolades upp på stranden i Bodrum i Turkiet i onsdags, och hans fruktansvärda öde blev känt över hela världen, har debatten vänt.
I åratal har den handlat om alla de problem som av naturliga skäl uppstår när miljontals människor tvingas på flykt för att rädda sina liv. Begränsa, försvåra, kontrollera har varit ledorden.
Men i onsdags kväll gjorde debatten lappkast. Plötsligt var de som hördes inte kritikerna. Utan de medmänskliga. De som ville hjälpa till.
En kvinna berättade i Aftonbladets webb-tv att hon och en väninna på nolltid fått ihop 100 000 kronor medan de var på semester i Ungern. Pengarna gick till att lindra nöden för de instängda flyktingarna på stationen i Budapest.
Ena dagen kunde det vara mat och vatten. Nästa dag regnkläder och liggunderlag. Allt detta åstadkom de inom loppet av ett par dagar.
Tog inte chansen
Stefan Löfven hade i sitt tal kunnat rida på denna flodvåg av medmänsklighet och humanism – och entreprenörsanda. Han hade vidöppet mål.
Tyvärr tog han inte chansen. Det var ett lamt, på gränsen till platt, tal som statsministern höll på Medborgarplatsen.
EU borde göra något.
– Mitt Europa bygger inte murar, sade Löfven.
Tråkigt nog är det vad allas vårt Europa gör just nu. Grekland har redan byggt ett staket mot Turkiet. Ungern har satt upp ett stängsel mot Serbien. I vårt Europa byggs murar.
Han var glad över enskilda initiativ. Exempelvis 11-åriga Agnes Ohlsson som lagar cyklar åt ensamkommande flyktingbarn.
Rart av Löfven. Enskilda människor och organisationer som gör fantastiska insatser ska givetvis både framhållas och äras. Det är en hel och renfaktor vid humanitära katastrofer.
Alla kommuner borde göra något. Ingen skulle smita undan och statsbidragen öka.
Ingenting om hur Sverige ska göra
De höjda statsbidragen var enda gången som Stefan Löfven kom in på sitt egna, det vill säga statens, ansvarsområde.
Annars var det någon annan som skulle göra något. EU, kommunerna, ideella organisationer eller engagerade individer.
I rättvisans namn underströk Stefan Löfven att flyktingmottagning är en nationell uppgift. Men hur Sverige ska gripa sig an denna växande uppgift gavs knappast någon fingervisning om.
EU skulle kvotera de asylsökande. Enskilda kunde laga cyklar, vara vän eller skänka pengar. Alla kommuner skulle ta emot flyktingar.
Men hur ser de nya nationella ansträngningarna ut? Om detta vet vi för närvarande ingenting.
Böjningar av ordet solidaritet använde statsministern fyra gånger. Vad gäller medmänsklig och humanitär var noteringen noll.