Var är protesterna - som det var förr?
President Putin utvidgar sitt välde, världens ledare talar om värsta krisen på mycket länge.
Men var finns det folkliga engagemanget? Var hålls demonstrationerna? Var hörs protesterna?
Jag är inte den första att framhålla engagemanget under 1960- och 1970-talen. Då fanns en bedövande västerretorik som inte ens tillät frågor från det motsatta, borgerliga läget. Tro mig, jag var där som tonåring, det var trångt. Det var inte tillräckligt ifrågasättande och det vinner ingen debatt på.
Men det engagemang som dåtidens politiska rörelser visade, från FNL-rörelsen till Grupp 8, skulle behövas nu. Det kanske finns, men det märks inte.
Under den senaste tiden har Rysslands president Vladimir Putin bestämt att ett land, Ukraina, inte ska bestå av en del, Krim.
Halvön gavs bort 1954 avv partichefen Nikita Chrusjtjov, då Sovjetunionens ledare till delrepubliken Ukraina och införlivades med Ryssland efter en invasion, med soldater utan nationalitetsbeteckning och en farsartad folkomröstning för ett par veckor sedan.
Utrikesminister Carl Bildt har varnat för att Rysslands agerande kan leda till ”djungelns lag” i världspolitiken.
- Vi befinner oss i den allvarligaste krisen i Europa på ett kvarts sekel, slog han fast.
Världen har reagerat på det ryska tilltaget. Ryssland har uteslutits ur den exklusiva G8 som nu blivit G7, dock utan att bli särskilt ledsna.
President Obama sa, sedan han lagt ner en krans på en belgisk krigskyrkogård till hundraårsminnet av första världskriget inledning att ”det här besöket, på denna heliga mark, påminner oss om att vi aldrig får ta utveckling för givet”. Och EU meddelade att 33 namngivna ryssar inte är välkomna till något av de 28 medlemsländerna samt att deras eventuella tillgångar fryses.
Ungefär så kraftfullt som man kan vänta sig utan att ta till direkta hot och utan att reta den ryska björnen mer än nödvändigt.
Men var finns det folkliga engagemanget? Ingenstans, utom en mindre manifestation på Sergels torg xi Stockholm i torsdags.
Det delas inte ut flygblad med kraftiga fördömanden av Putins nya aggression, helt i strid med gällande internationell rätt. Det arrangeras inte demonstrationer utanför den ryska ambassaden med krav på att Putin och den ryska ledningen slutar att ta andra länders framtid i sina egna händer.
Det kan hända att det beror på att det här, än så länge, är en lokal konflikt. Det kan hända att den inte rör riktigt läskiga grejor som krigshandlingar i stor skala eller kärnvapen. Det kan hända att vi inte tror det har någon effekt.
Men jag törs lova att de folkliga protesterna mot en världsledare av Putins kaliber hade varit fler, fränare och högljuddare på 1960- och 70-talen. Och det hade jag gillat.