Det finns mer i livet än arbetet "eller?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-10-26
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det låter lika utstuderat pannveckigt som en ny kultursatsning på SVT, men sanningen är väl trots allt den att vi alla letar efter en mening med livet.
Inte så att vi ständigt går och grubblar. Hoppas jag. Man måste ju hinna skjutsa till fotbollsträning, plocka ur diskmaskinen och stå i kö på Posten också. Men visst letar vi. Lite förstrött, utan någon större förväntan. Och antagligen på fel ställe.
Just den tanken slår mig, när jag läser tidningen. För i tidningen står det "arbete" på varje sida. Arbetslöshet, arbetslinje, arbetsmarknad. Skulle en marsian, mot förmodan, landa ibland oss och skulle denne marsian, mot förmodan, inte ha skaffat sig en guidebok och skulle dessutom samme marsian, mot ännu mer förmodan, försöka informera sig genom att läsa DN, är detta det ständiga svar marsianen skulle se:
"Arbete".
För ordningens skull: det finns goda skäl att arbeta. Försörjning är ett. Förströelse ett annat. En drivkraft för att fortsätta borsta tänderna, klippa tånaglarna och byta underkläder ett tredje.
Men sedan då?
För det är "sedan" jag talar om. Har inte du också den...vad är det för klyscha man brukar ta till här?..." den smygande känslan" av att förväntningarna är större än så på arbetet?
Att arbetet är ett av få ställen där det fortfarande är okej att söka något större? Tillfredsställelse, självförverkligande, samhörighet. Meningen med livet.
Vi ska arbeta oss friska, vi ska arbeta oss lyckliga, vi ska arbeta oss jämställda, vi ska arbeta oss trygga, vi ska arbeta oss toleranta, vi ska arbeta oss till de välfärdsvässade praktexemplar vi alla borde vara. Om vi bara arbetade på det.
Jag kan inte tala för dig. Kanske kan man finna meningen med livet i arbete. Men jag kan säga så här: mitt arbete är viktigt för mig. Dock ej min frälsning. Jag har visserligen inte vunnit nobelpris, journalistpris eller ens en liten klapp på axeln från något litterärt sällskap.
Kanske skulle det förändra allt. Men jag tror inte det. För arbete, hur kreativt självförverkligande det än är, är trots allt bara arbete. Meningen med livet är någon annanstans.
Var? Tja, tänk om man har läst för många tidningar för att märka att man är nära den när man skjutsar till fotbollsträning?