Maj, 84, kände sig ensam – blev bästis med Nathalie, 27
Uppdaterad 2019-06-10 | Publicerad 2018-10-08
När 84-åriga Majs vänner gick bort kände hon sig ensam och övergiven.
Då var hon ovetandes om att det snart skulle virvla in en 57 år yngre bekantskap i hennes liv – och förändra allt.
– Första gången vi sågs var det som att vi känt varandra hela livet, säger Maj.
Hemma hos 84-åriga Maj Andersson ligger tv-bilagorna prydligt uppradade på vardagsrumsbordet. Sedan hennes två närmsta väninnor gick bort för fem år sedan håller hon stenkoll på tablån.
Det blir många timmar själv i soffan med tv:n som sällskap.
– Det var väldigt tråkigt när vännerna försvann. Då hade jag ju ingen. Jag blev precis solo, säger Maj Andersson.
Maj satt innanför bostadens fyra väggar i södra Stockholm och funderade på hur hon skulle träffa nya vänner. Hon tänkte att det kanske var dags att sälja lägenheten och flytta till ett äldreboende.
– Jag kände mig utelämnad. Jag tänkte: ”Är jag bara en trasa som ska kastas iväg?”.
Googlade: Hjälpa äldre
Samtidigt gick 27-åriga Nathalie Vollbrecht omkring med en känsla av att hon ville hjälpa till. Hon ville göra något för landets äldre.
En sommardag gick hon från tanke till handling.
– Jag googlade på hjälpa äldre och hittade en seniorträff i Huddinge, säger Nathalie Vollbrecht.
Hon gick dit och träffade Maj Andersson. De pratade i ungefär en halvtimme, men båda märkte redan efter tio minuter att personkemin stämde, trots den 57-åriga åldersskillnaden.
– Första gången vi sågs var det som att vi känt varandra hela livet. Nathalie är precis en sådan liten flicka jag ville ha. Gullig och fin, säger Maj Andersson.
”Ingen dans på rosor”
Nu har det gått drygt två år sedan första mötet på seniorträffen. Maj och Nathalie har sedan dess träffats regelbundet varje vecka och blivit nära vänner.
Ibland åker de och handlar på Ica maxi i Haninge, men oftast håller de till hemma hos Maj för att fika och samtala.
– Nathalie känns som min egen dotter. Det är hon förstås inte, men det känns så, säger Maj Andersson.
Nathalie är glad att ha träffat Maj. Hon känner äntligen att hon får hjälpa till där det behövs, men också att hon hittat en ny fin vän.
Se Jenny Svenberg Bunnels unika film:
– Vi ses en gång i veckan, om inte jag har tentaperiod. Jag pluggar till lärare, säger Nathalie Vollbrecht.
När hon har mycket i skolan brukar vännerna nöja sig med ett telefonsamtal.
– Ibland när jag ringer kan hon säga att det är jobbigt i skolan och det kan jag förstå. Det är ingen dans på rosor att gå i skolan, säger Maj.
Lagar mat och delar ut gratis
Men att ge Maj en mer meningsfull vardag är inte det enda som Nathalie gör för äldre.
När hon i april i år fick höra att hennes mormor fått för sig att äta barnmat istället för vanlig mat fick hon idén om att börja laga mat och dela ut matlådor till pensionärer.
–Jag tänkte att det är bättre om hon äter ordentligt och att det säkert är ett problem som finns hos andra också, säger hon.
Nathalies idé resulterade i ett projekt med namn pensionslådan – som hon jobbar helt ideellt med vid sidan av studierna och finansierar med pengar från egen ficka.
Tanken är att hon ska hjälpa fem pensionärer som ska få sex till sju matlådor var i månaden.
– Det är tråkigt att man hamnar så lätt utanför samhället när man blir pensionär. Det är så många som kanske inte har pengar och sitter ensamma hemma själva och inte kan laga mat eller inte vill äta ordentligt av någon anledning.
Nathalie har förändrat Majs liv
Maj har dukat fram kaffe och bullar som hon och Nathalie hugger in på. Maj berättar att hennes liv har blivit mycket bättre sedan hon fick en 57 år yngre kompis.
– Jag minns när du var bortrest i tio dagar. Det var så tråkigt och kändes som ett helt år, säger Maj och tar en klunk kaffe.
– Det var faktiskt bara åtta dagar jag var borta, säger Nathalie.
– Ja, men det kändes som tio dagar. Eller ett helt år, säger Maj Andersson.