Bosse gav kramen ett ansikte – nu kommer filmen om hans liv
Uppdaterad 2017-05-31 | Publicerad 2017-05-29
När Glada Hudik-teaterns Bosse Östlin gick bort fick världen en famn mindre att krama.
Därför står nu en staty till den folkkära artistens ära.
– Den är kroppsvarm och står där om livet känns jobbigt. Då kan man gå fram och krama Bosse, säger Pär Johansson, teaterns grundare.
Nu kommer filmen om Bosses liv – den 31 maj släpps dokumentären ”Lova att aldrig sluta kramas” exklusivt på Aftonbladet!
Det har gått snart två år sedan Bosse Östlin, 63, avled i sviterna av en hjärnblödning. Den folkkäre skådespelaren lämnade ett stort hål efter sig bland ortsbor och arbetskollegor. Så stort att Glada Hudik-teatern beslöt sig för att resa en staty till hans ära. I Kanalparken i Hudiksvall står den nu, kroppsvarm med värmeslingor och i naturlig storlek, och inbjuder till det som Bosse Östlin vurmade för mest – kramar.
– Och det fungerar verkligen. Häromdagen såg jag en cyklist komma och stanna vid statyn. Han hoppade av, gav Bosse en kram och cyklade sedan vidare, säger Pär Johansson.
– Jag har också sett ett ungdomsgäng hänga runt statyn, och göra ingenting särskilt, när en i gänget gick fram till Bosse och gav honom en kindkram. Så det händer verkligen saker.
Att omfamna världen blev Bosses signum. Lena Koppel, som regisserade filmerna ”Hur många lingon finns det i världen?” samt ”Hur många kramar finns det i världen?” har berättat att Bosse ibland kunde avbryta inspelningarna för att krama sina kollegor.
”Fick människor att stanna upp”
– När han tyckte att det blev för dålig stämning i teamet kunde han säga ”kan jag inte få en kram”. Då fick vi ju bryta inspelningen och krama varandra, det var ju inte nåt vi som jobbar med film var vana vid, men om det var dålig stämning kunde han verkligen skapa en mycket bra stämning genom den kärlek han ville sprida kring sig, har hon sagt i en tidigare intervju till Aftonbladet.
Pär Johansson ger samma bild:
– Han fick människor att stanna upp. Ofta glömmer man bort det i livet.
Bosse Östlin kom att bli en av huvudprofilerna i Glada Hudik-teatern. Han rekryterades tidigt av Pär, som ansåg att besynnerlige lille mannen var som gjord för stå på scen.
Naturlig skådespelare
– Han var en naturlig skådespelare, det fanns inget filter mellan honom om publiken. Och han älskade applåderna.
Pär och Bosse träffades för första gången 1982, i samband med en fotbollsmatch.
– Jag var bara tolv år gammal då och hade aldrig träffat någon med en utvecklingsstörning tidigare, säger Pär Johansson.
– Jag minns att han var speciell, inte som andra.
Han beskriver det som att Bosse hade ”en särskild dragningskraft” – inte minst barn sökte sig till hans närhet och värme.
Vad har Bosse lärt dig om livet?
– Oj, han har lärt mig så mycket. Framför allt har han förmedlat budskapet att alltid vara sig själv. Bosse var alltid sig själv, i alla lägen.
Och tomheten får han leva med.
– Det blir ju så, när en människa som varit så nära en släcks. Det är så definitivt. Man kan bara välja att förhålla sig till det, säger Pär Johansson.
Den 31 maj släpps filmen om Bosse Östlin ”Lova att aldrig sluta kramas” exklusivt på Aftonbladet.se!