Ex-landshövding fick ny njure av sin vän

Lisa Röstlund

Ex-landshövdingen Gerd Engman (S) var så njursjuk att hon knappt orkade leva längre.

Då erbjöd väninnan Mary Maleus henne sin njure.

– Det är en enorm kärlekshandling, säger Gerd till Aftonbladet.

Väninnorna Gerd Engman, 71, och Mary Maleus, 58, beskriver att de alltid varit "tajta". Men sedan i fjol är de närmare varandra än någonsin.

– Vi har fått en speciell connection, säger Mary.

– Relationen är djupare. För mig är Mary verkligen en hjältinna. Det hon gjort är en sådan enorm kärleksgärning och det känns att det är av hela hennes hjärta, säger Gerd.

Kräktes dagligen

Gerd Engman har varit omtyckt landshövding i Örebro län fram till 2004 och tidigare förbundssekreterare i Socialdemokraternas kvinnoförbund.

För tre år sedan mådde hon sämre och sämre. Hon kräktes flera gånger om dagen och kände sig så utmattad att hon var tvungen att dagligen lägga sig och vila.

Efter en jubileumsmiddag på Örebro slott med kungen i augusti 2010 kände hon att hon inte klarade mer. Två dagar senare lades hon in på sjukhus och fick diagnosen Wegeners granulomatos, en ovanlig kärlsjukdom som satt sig på njurarna.

– De bryts långsamt men säkert ned och jag fick njursvikt. Jag var nere i elva procents njurkapacitet.

Läkarna: "Du är för gammal"

Transplantation ansåg först läkarna Gerd Engman vara för gammal för.

– Man förberedde mig för dialys. Jag är en väldigt aktiv person och det var nästan det värsta jag kunde tänka mig, att bli bunden halva min vakna tid vid en maskin.

Hennes bror erbjöd sig donera, men han visade sig inte lämplig som donator.

Hon kände sig väldigt låg.

– Jag hade aldrig självmordstankar, men jag kände att "det kvittar. Jag kan lika gärna dö".

Samtidigt var det dags för en "tjejträff" i Stockholm, med vänner från hela landet som träffas regelbundet. Gerd Engman berättade om hur det stod till.

Grät på tåget

I tjejgänget fanns Mary Maleus som utan att tveka erbjöd sin hjälp.

– Hon slog näven i bordet och sa: Gerd, du får en njure av mig.

Gerd kunde inte ta det på allvar och svarade: "Du får inte säga så".

Men de övriga vännerna som känner Mary väl, uppmanade Gerd att lyssna: "Du hör vad Mary säger, och när hon säger något menar hon allvar".

På tåget hem till Örebro grät Gerd och tänkte på storheten i erbjudandet från väninnan.

– Jag ringde Mary när jag kommit hem och sa "Det går inte. Jag kan inte låta dig göra det".

Tvekade aldrig

Men Mary hade redan sökt på nätet efter konsekvenser och inte blivit särskilt oroad, eftersom livet inte tycktes påverka donatorer nämnvärt. Hon hade talat med sin familj och bestämt sig.

– Jag tvekade aldrig. Inte alls. Jag litar i det här läget på sjukvården, att de skulle avgöra om det inte skulle funka för mig, säger Mary

En tid av sjukhusbesök med undersökningar inleddes. Den 26 april i fjol hamnade båda på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Mary berättar att hennes första fråga till läkarna när hon vaknade var hur det gått för Gerd.

– Gerd hade tydligen vaknat upp och frågat hur det gått för mig, säger Mary.

"Viktiga att hon mår bra"

Mary är sportig och har under flera år genomfört Tjejklassikern. Det har hon fortsatt med. På årsdagen av donationen i år ska hon springa en halv marathon.

– Hon mår toppen och det viktiga för mig är ju att hon mår bra, säger Gerd.