Socialstyrelsens svar: ”Blir orolig”

Richard Aschberg

Många män som är oroliga för prostatacancer avråds på vårdcentralerna från att PSA-testa sig.

Men det är ingenting som Socialstyrelsen känner till.

– Jag blir orolig för det och för den information du ger, säger Lars-Torsten Larsson som ansvarar för informationsbroschyren som går ut till alla behandlande läkare och patienter.

Nästa vecka fattar Socialstyrelsen beslut om man ska rekommendera screening för prostatacancer – en allmän testning av män.

Hittills har myndigheten varit motståndare till detta och Lars-Torsten Larsson försvarar den nuvarande hållningen.

helskärm

Samtidigt vittnar man efter man i Aftonbladet om hur de har avrådits eller nekats att PSA-testa sig när de ber om det.

Jag har själv varit med om det, liksom mina kolleger och vänner. Vi har alla på olika sätt övertygats om att det inte behövs tas något prov.

Flera av dem som avråtts har senare fått spridd prostatacancer som inte har gått att bota.

”Riskerar få en cancerdiagnos”

Läkare som är kritiska till testet på vårdcentraler hänvisar till Socialstyrelsens broschyr ”Om PSA-prov”:

– Det här är en avvägning, det kan finnas problem med det här provet och det är väl det vi vill trycka på med hjälp av den här broschyren, säger Lars-Torsten Larsson.

Han sitter i Socialstyrelsens ledningsgrupp och är chef för myndighetens avdelning för kunskapsstyrning för hälso- och sjukvården:

– Det är inte fråga om att stoppa någon testning, det vore helt fel väg att gå. Men man ska vara medveten om att när man tar det här testet så kan det innebära att man kanske får en cancerdiagnos, en cancerdiagnos som i ganska många fall egentligen inte behöver behandlas alls.

”Väldigt olyckligt”

Larsson uppger att han och Socialstyrelsen inte vet hur patienter bemöts när de begär att få testa sig. Det är inte heller någonting som myndigheten har undersökt.

Aftonbladet har talat med en mängd personer som säger att de hindrats från att testa sig. Några av dem har i dag spridd prostatacancer och är rasande, speciellt på Socialstyrelsen och myndighetens broschyr som de menar är ansvariga för den rådande situationen.

Vad vill du säga till dem?

– Ja, att det är väldigt olyckligt att man uppfattar det på det viset. Vi har ju faktiskt tagit fram broschyren i samarbete med till exempel prostatacancerföreningen, så även patienter som har drabbats precis som du beskriver har varit med oss och hjälpt till att ta fram den här broschyren, säger Lars-Torsten Larsson.

Du säger att det är väldigt olyckligt att man uppfattar det på det viset, men de har ju råkat ut för det här. Jag vet till och med läkare som säger att de får in patienter som har blivit vägrade att testa sig. De är helt förtvivlade och det är på grund av den här broschyren delvis då?

– Det är lustigt att du ... jag är lite förvånad. Jag måste vara ärlig och säga att jag är lite förvånad med tanke på den omsorg som är nedlagd kring att ta fram den här broschyren och försöka presentera information på ett så sakligt och bra sätt som möjligt.

Men nu när du får reda på det, du kan fråga några av dina manliga goda vänner, de har säkert varit med om det också. Om det här är nytt för dig att det fungerar så ganska ofta, vad säger du då?

– Ja, jag blir orolig för det och för den informationen som du ger. Jag tycker att så ska det naturligtvis inte vara.

Du säger att du blir orolig när du hör det jag säger?

– Ja, eftersom du beskriver en situation där man blir direkt avrådd eller att man till och med blir hindrad från att ta ett prov som man kanske själv känner att man skulle vilja ta, det är ju inte vårdens uppgift att göra.

Finns det någon anledning för Socialstyrelsen att titta på hur det här fungerar?

– Ja, det är absolut så och vi planerar väl att göra en revision av den här broschyren och informationsmaterialet som vi har.

– Och lite av det du säger talar ju för att här finns kanske en del formuleringar och sånt som ska ändras på men det är svårt för mig att säga i dag.

Tycker du det fungerar bra i dag?

– Berättelserna du visar här visar ju ganska tydligt att det fungerar inte tillräckligt bra på tillräckligt många ställen. Det kan vi väl säga.