Vart tog Natos bombplan vägen? Kan vara taktik bakom IS framgång
Vad hände med de amerikanska bombningarna som skulle stoppa Islamiska statens framfart?
I Kobane har de antingen uteblivit eller misslyckats totalt.
Politiska hänsyn och taktik kan ligga bakom att USA och Turkiet låter den kurdiska staden falla i IS händer.
Islamiska statens offensiv mot den kurddominerade staden Kobane i norra Syrien har pågått i snart en månad. IS taktik har varit att med tungt artilleri från håll beskjuta staden och dess utkanter för att när de knäckt motståndet gå in och ta den. 160 000 människor har på kort tid flytt till Turkiet.
De kurdiska styrkorna i YPG är i motsats till den irakiska regeringsarmén i somras beredd att slåss mot IS, men de verkar inte räcka till. Vi ser ut att vara nära den punkt då staden faller, vilket i så fall blir ytterligare en framgång på slagfältet för IS.
Kurderna har de senaste veckorna vädjat om hjälp av USA och president Obamas hopsnickrade allians för att attackera IS från luften. Kurderna har inga tunga vapen och har svårt att försvara sig mot IS artilleri som gruppen bland annat beslagtagit från de irakiska regeringsstyrkorna under sommarens offensiv där.
Måltavlor
Tanks och artilleripjäser borde vara utmärkta och tämligen lätta måltavlor för Natosländernas drönare och stridsflyg. Ändå verkar IS tämligen ostört ha kunnat fortsätta sitt bombardemang av Kobane.
Flygattacker har genomförts men den kurdiska stridsledningen klagar över att de varit ineffektiva.
Men det kan också ligga politiska hänsyn bakom USA:s halvhjärtade attacker mot IS positioner nära den turkiska gränsen.
De syriska kurderna, YPG, samarbetar med de turkiska kurderna i PKK. En organisation som är terroriststämplad av USA och EU. Att indirekt hjälpa en terrororganisation mot en annan är inget önskeläge för Obama.
Kanske tar USA viss hänsyn till vad Natomedlemmen Turkiet tycker. För turkarna är det som att välja mellan pest och kolera. Om de hjälper kurderna att hålla Kobane stärker de samtidigt en fiende som vill använda en del av Turkiets territorium för att bilda en kurdisk stat.
Stärker IS
Regeringen i Ankara påstod häromveckan att de skulle göra allt för att IS inte skulle ta Kobane. Parlamentet godkände militära aktioner mot IS både i Irak och Syrien. Men på slagfältet verkar väldigt lite ha hänt.
Vittnet längs den turkiska gränsen mot Syrien uppger att Turkiet ställt upp en mängd tanks på den turkiska sidan. Men man har inte öppnat eld mot islamisterna på andra sidan.
Till saken hör att Turkiet i början av året snarare bidrog till att stärka IS eftersom man såg gruppen som en bra motvikt mot både de egna kurderna och de på den syriska sidan av gränsen som under ett skede i kriget framstod som de verkliga vinnarna. De kunde upprätta ett lokalt, kurdiskt styre över de områden i norra Syrien som de kontrollerade.
Denna sörja av länder, olika grupper och olika lojaliteter och tillfälliga allianser gör kriget i Syrien med alla dess utlöpare till ett närmast oöverblickbart inferno.
Det var därför Obama från början gjorde allt för att hålla sig borta.
Marktrupper
Alltfler militärer och experter börjar redan döma ut luftbombningar som tillräckliga för att stoppa IS. Marktrupper krävs, hävdar de.
Frågan är bara vem som ska bidra med dessa. President Obama har hittills sagt definitivt nej till amerikanska marktrupper. Men inte heller något av arabländerna verkar pigga på att bidra med "boots on the ground".
Under tiden utvidgar IS sitt territorium och blir starkare och mer självsäkra. Samma IS som USA och Europa slagit fast är ett strategiskt hot mot västvärlden.
Det behövs tydligen inte mer än 30 000 man för att hålla världen i skräck.