Polisens kamp mot klockan

Lisa Röstlund

25-åringen har varit försvunnen i en vecka

Nu har det gått en vecka sedan 25-åringen försvann.

Och polisens handlande kan riskera hans liv.

– Om det här är en kidnappning har man nu frihetsberövat killen och tjejen som skulle ge honom mat och dryck, säger förre rikskrimchefen Tommy Lindström.

Enligt Tommy Lindström är det ett svårt dilemma för polisen: att ingripa mot misstänkta gisslantagare, eller att avvakta för att få information om var gisslan finns.

– Allt har med omständigheterna och resurserna att göra. I fall där man bedömer risken för att gisslan ska dödas som låg brukar man avvakta med tillslag.

– I det här fallet kan det mycket väl vara så att det är en radiobil som fått tag i deras bil, och ser man en misstänkt gärningsman har man som polis ingripandeskyldighet. Här fanns nog inte resurser att spana. Om de var upptäckta av de misstänkta hade de ingen chans att bedriva skuggning och då var de tvungna att ingripa, säger Lindström.

”Klarar sig en vecka”

Utredningen är nu en kamp mot klockan.

– Det är ingen lätt position man har eftersom det handlar om en levande människa. Om det här är en kidnappning har man nu frihetsberövat killen och tjejen som skulle ge honom mat och dryck. Mat klarar man sig utan ett bra tag, men vätska behöver man.

Kriminologen Leif GW Persson är inne på samma linje.

– Om det är sant att de har gjort det här och han sitter instängd någonstans mot sin vilja, räcker det med att de sitter inlåsta för att han ska svälta ihjäl. Man klarar sig en vecka utan vatten. De sista spåren efter honom är från nyårsafton.

Enligt Leif GW Persson är det i vissa fall svårt att avgöra om man bör gripa misstänkta för människorov.

– Ibland kan man ha anledning att avvakta för att gärningsmannen ska leda polisen fram till den frihetsberövade. Det är en knepig avvägning ibland.

Utreder scenarion

25-åringen försvann från sin bostad i Uppsala natten mellan den 28 och 29 december. I dag, en vecka senare, är han fortfarande försvunnen. Spåren slutar vid hans mobil som lokaliserades i Örebrotrakten på nyårsafton. I förrgår greps en 26-årig man och en 23-årig kvinna misstänkta för människorov, efter att deras bil stoppats – med 25-åringens tillhörigheter i.

Både Leif GW Persson och Tommy Lindström resonerar om polisens arbete i detta intrikata läge.

– Det man gör nu är att försöka göra sig en bild av vilka möjliga platser som 25-åringen kan finnas på. Man kommer också titta på killens ekonomi och relationer till sin familj för att avgöra om det kan handla om ett frivilligt försvinnande, säger Tommy Lindström och fortsätter:

– Man måste i det här läget när man har så lite att gå på, försöka komma fram till det troligaste scenariot bland de tre tänkbara: att han försvunnit frivilligt, att han är frihetsberövad mot sin vilja eller att han är mördad eller död.

Inga typiska gärningsmän

Den misstänkta kvinnan är bekant med 25-åringen. Hon studerar psykologi, som han, och har nyligen skrivit hälsningar till honom på hans Facebooksida.

– Så brukar det ofta vara, att den som frihetsberövar är bekant med den frihetsberövade. Det kan vara en anställd, en tidigare anställd, en släkting, vän eller bekant, säger GW Persson.

– Den 23-åriga kvinnan var nog tidigt i utredningen intressant, eftersom hon fanns i hans bekantskapskrets, säger Lindström.

De misstänkta är enligt både Tommy Lindström och Leif GW Persson inga typiska gärningsmän i sammanhanget, med tanke på deras utbildningsgrad – mannen är läkarstudent och kvinnan studerar psykologi. Och ingen av dem tror att de är benägna att bruka våld.

– De verkar inte ha en historia som tyder på det. Och erfarenhetsmässigt brukar inte kidnappningar i Sverige, framför allt av så här gamla personer, leda fram till att den frihetsberövade dödas, säger GW Persson.

– De verkar inte vara våldsbenägna. Men en kidnappning kräver en viss grad av våld, säger Lindström.