Iras ansikte var täckt av stor tumör

Aftonbladets läsare samlade in 600 000 – räddade hennes liv

Ettåriga Iras öde engagerade hela svenska folket.

Tumören täckte halva ansiktet och dömde henne till ett liv undangömd i en källare på ukrainska landsbygden – tills Aftonbladet ryckte in.

18 år senare är Ira tillbaka i Sverige.

– Jag är lycklig i dag, säger hon.

helskärm

Det började med ett rött litet märke på ena kinden. Men den fruktade kärltumören spred sig snabbt.

Sjuka gömdes undan

Åtta månader senare täckte den stora delar av Ira Shevtjuks ansikte, och hemma på bondgården i den ukrainska byn Shklin gav läkarna snart upp hoppet. På den tiden skulle sjuka barn gömmas undan, Iras liv gick inte att rädda.

Snart engagerade hennes öde hela svenska folket.

Året var 1994 när Aftonbladet tillsammans med Bo Wallenberg, då chef för Skandinaviska barnmissionen, reste hem till familjen Shevtjuk i Ukraina.

– Det var mitt livs jobbigaste tid. Jag är en vanlig arbetare. Jag har inga pengar. Vi kunde inte göra något för att hjälpa henne, har hennes pappa Valerij Shevtjuk sagt till Aftonbladet tidigare.

Reportaget och bilderna på Iras deformerade ansikte väckte enormt engagemang bland Aftonbladets läsare.

En insamling resulterade i 600 000 kronor och ett svenskt läkarteam kunde i januari 1995 inleda behandlingen.

Tacksam att vara vid liv

Arton år och många operationer senare är Ira tillbaka i Sverige.

I lördags invigde hon en stor läkarkonferens på Malmö Opera. Temat var just den typ av kärl­tumör, hemangiom, också kallat smultronmärke, hon själv drabbades av. När filmen om hennes liv spelades upp, grät flera läkare.

När Aftonbladets fotograf visar upp bilderna som togs på henne för 18 år sedan, har hon svårt att ta dem till sig.

– Det är jobbigt att påminnas, samtidigt är det viktigt att visa vilken skillnad det har blivit efter alla operationer.

Förutom ärren på ena kinden är Ira så gott som återställd. Visst händer det att hon tittar sig i spegeln och önskar att allt var annorlunda, men hon återkommer alltid till tacksamheten över att vara vid liv.

– Det är klart att jag önskar att det kunde bli ännu bättre, att ärren inte skulle vara så tydliga, säger hon.

Studerar till lärare

På onsdag ska hon, tillsammans med sin läkare Agneta Troelius, göra ett försök att slipa ner en bit av ärrbildningen.

– Hon ska också få träffa en stajlist och en frisör som ska ge henne råd om hur hon kan sminka sig och lägga håret om hon vill dölja ärren lite mer, berättar Bo Wallenberg.

Hemma i Ukraina väntar lärarstudier och pojkvännen Alexandr.

– Tänk att jag har en pojkvän! Det känns jättebra, säger Ira. Jag är väldigt lycklig i dag och det kan jag till stor del tacka Aftonbladets läsare för. Tack.