Förlorade val - vägrade avgå
Hellre drar Gbagbo med sig sitt land i våld och elände
Det är män som Laurent Gbagbo som fortsätter att ge afrikanska ledare dåligt rykte.
Hellre än att acceptera ett valnederlag drar han med sig sitt land i våld och elände.
Allt medan omvärldens blickar är riktade mot Libyen och arabvärlden.
Vid de allmänna valen i november förra året fanns 3 000 internationella valövervakare på plats. Valet var inte perfekt - val i Afrika är sällan det - men tillräckligt bra för att de skulle ge sitt godkännande.
Resultatet var otvetydigt. Utmanaren Alessane Ouattara vann med 54 procent av rösterna.
Istället för att packa sina väskor och lämna presidentpalatset försökte Gbagbo hänga sig kvar. Han hävdade att flera hundra tusen "utlänningar" som inte borde få rösta ändå hade gjort det.
Och lät mot omvärldens vilja återinstallera sig som president.
Frysa tillgångar
Afrikanska Unionen har allt sedan dess försökt övertyga Gbagbo att lämna över makten. Den ena delegationen efter den andra har besökt presidentpalatset i Abidjan. Utan resultat.
Världen i övrigt har inte gjort särskilt mycket för att ingripa. Inte förrän FN:s säkerhetsråd häromdagen beslöt att frysa tillgångarna för Gbagbo och hans närmaste. Västvärlden har varit fullt upptagen med protestvågen som rullat fram för Nordafrika och Mellanöstern. Och nu senast av att försöka enas om ett sätt att stoppa Libyens diktator Moammar Gaddafi från att massakrera sitt folk.
Under tiden har dödandet istället fortsatt i Elfenbenskusten som de senaste veckorna glidit allt närmare ett inbördeskrig. En miljon människor befinner sig på flykt. Båda sidor begår övergrepp. Flera rapporter har kommit om att människor bränts levande.
Alessane Ouattara har tröttnat på att vänta på att få ta över makten. Styrkor från den norra delen av landets som stödjer honom har på några dagars marscherat söderut mot Abidjan och på vägen enkelt intagit flera städer och inte minst viktigt hamnen varifrån landets stora exportvara, kakao, skeppas.
Fullskaligt inbördeskrig
Nu står man utanför Abidjan och sägs ha omringat Gbagbos hem.
Ger han upp kan ett blodbad undvikas. Fortsätter han försöka hänga sig kvar är risken stor för ett fullskaligt inbördeskrig där staden med fyra miljoner invånare blir frontlinjen.
En sorglig historia i ett land som för ett antal år sedan var Västafrikas rikaste. Sedan började etniska motsättningar slå rot. Ett inbördeskrig utbröt 2002 där nord stod mot syd. Först 2007 skrevs ett fredsavtal under.
En tung del av avtalet var att fria presidentval skulle hållas. Först efter stark press från omvärlden utlyste Gbagbo val.
Händelserna i Elfenbenskusten följer ett trist mönster i Afrika där ledare som väljs på demokratisk väg ofta under resans gång trär på sig diktatorskostymen. När de väl nått köttgrytorna makar de inte på sig frivilligt.