Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Helge

Deras K-märkta dröm blev sann

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-10-13

Håkan och Lotta renoverade det gamla huset med varsamma händer

Som unga drömde Lotta och Håkan på skilda håll om att flytta in i Villa Segerstad.

Nu bor de i det K-märkta sekelskifteshuset från 1904 tillsammans.

Ett brev till förra ägaren instucket på verandan gjorde det möjligt.

Både Lotta och Håkan gick och sneglade på det speciella huset under skolåren i Malmslätt.

Senare i livet träffade de varandra, gifte sig och flyttade just till den gemensamma drömvillan.

– Vi tyckte att huset såg tomt ut, tog oss mod och skrev ett brev som vi stack in på verandan. Några dagar senare hörde 92-åriga Ingrid Hallberg av sig, berättar makarna.

Hon var sonhustru till skräddarmästaren som byggde huset 1904 och fram till dess ägts inom samma familj. Undervåningen har varit både skrädderi, försäkringskassa, möbelsnickeri och frisersalong genom åren.

Lovade att sälja huset

Den äldre damen lovade att sälja huset till Håkan och Lotta när hon gick bort, förutsatt att de bevarade den gamla stilen.

– Och det var precis sekelskiftescharmen vi var ute efter med högt i tak, stuckaturer och linoljefärg, säger Håkan.

Helrenoveringen har pågått ända sedan de köpte Villa Segerstad 2000.

– Vi började med att skrapa och måla om hela huset. Därefter har vi slipat alla golv, målat alla tak och satt upp tidsenliga tapeter i rummen, förklarar Lotta.

Köket har genomgått den största förvandlingen. Ett kök på övervåningen och två mindre på undervåningen har blivit ett enda på hela 42 kvadratmeter.

– Den stora samlingspunkten i vårt hem, bägge älskar att laga mat. Hela familjen samlas ofta och gör husmanskost på söndagar, säger Håkan.

Gästerna får passa sig ...

På golvet finns en lucka ned till matkällaren som funnits där sedan byggåret. Där förvaras bland annat sylt, saft och vin.

1906 ramlade skräddarmästarens son ned för trapporna och drabbades av en viss invaliditet. Därför fick han bli präst i stället för ingenjör.

– Vår äldste son Hampus föll också, men han var 15 år när det hände. Även om det gick bra vill han som 22-åring fortfarande inte gärna gå ned, ler Lotta.

Bäst att gästerna passar sig så att de inte åker ned i källaren...

– Att bo i ett hus med så mycket historia är fantastiskt, en hel del möbler och hundraårig inredning följde också med, säger paret.

Text: Joakim Löwing

Foto: Peter Ericsson

Följ ämnen i artikeln