Skulle värvas – av KGB

?Jan Guillou var inte ensam.

?Med vodka, cigaretter, böcker och rysk kaviar försökte KGB rekrytera fler svenskar.

?Några tackade ja – men jobbade samtidigt för Säpo. Andra tackade nej direkt.

?För Aftonbladet berättar de om de dramatiska åren.

HAN VAR DUBBELAGENT

Dag Klackenberg, 61, vd för Svensk handel:

Värvades som ung UD-aspirant 1975 av andresekreteraren på ambassaden.

Efter fyra–fem träffar kontaktade Klackenberg Säpo och jobbade som dubbelagent i fem intensiva år. Han lämnade information om svensk politik, särskilt Olof Palme och Per Ahlmark. Som tack för hjälpen fick han sprit, cigaretter, middagar och en samovar.

–?De ville värva personer som i framtiden skulle utgöra framtidens elit. Det handlade om lärare, journalister, ungdomspolitiker och blivande topptjänstemän inom staten.

”TOG KONTAKT VARJE ÅR”

Joakim von Braun, 54, författare och it-expert:

Uppvaktades 1977 efter en filmkväll på Sovjets ambassad med Fria moderata studentförbundet. Larmade Säpo som uppmanade honom att fortsätta träffa sin kontakt. Totalt träffades de knappt tio gånger till och med 1979. Han fick sprit och Lenins samlade verk som gåva.

–?De tog hundratals sådana här kontakter varje år, men bara ett fåtal blev något. Ju mer värdefull man var för dem desto finare sprit fick man. Jag fick bara några flaskor vodka.

”MYCKET MÄRKLIGT”

Bunny Ragnerstam, 65, författare och journalist:

Kontaktades i början av 1980-talet i en bokhandel av en okänd man som undrade hur man hittade bra engelska böcker i Sverige. Mannen ville ha en lista på bokhandlare i USA skickad till sin adress i Moskva.

Ragnerstam blev misstänksam och kontaktade Säpo. Några år senare läste han att mannen blivit utvisad från Sverige.

–?Jag fick höra att han hade gått på flera så kallade kulturarbetare. De började på samma sätt med alla med att försöka få oss att göra en liten, oskyldig tjänst. Det hela var mycket märkligt.

”VILLE LÅNA HUS”

Per Arne Skansen, 56, it-konsult:

Var bokhandlare när han 1987 blev kontaktad av en man som sa ville beställa ordböcker. Efter några månader kontaktade Skansen svenska militära underrättelsetjänsten som bad honom bli dubbelagent. Skansen levererade böcker och en del militära skrifter, dock inget hemligt. Fick sprit, cigaretter, rysk kaviar och totalt 60 000 kronor i belöning.

–?De ville ha mig som så kallad stöd­agent, en hjälpreda helt enkelt. Så småningom undrade de om jag kunde göra olika resor åt dem och så ville de låna mitt radhus.

”HÖLL DEM KORT”

Mikael Holmström, 54, säkerhetspolitisk reporter på SvD:

Arbetade som reporter på Ny Teknik och kontaktades under 1970- och 80-talet av agenter från såväl Sovjet som USA.

–?De försökte odla sina kontakter när man träffades i olika sammanhang eller när man skrivit olika artiklar. De ville veta lite mer om det jag skrev om och frågade efter tjänster.

–?Jag lät det aldrig gå så långt utan höll dem ganska kort, det kunde vara att de ville ha informationsmaterial som de sa att de hade svårt att få tag i men som inte var särskilt svårt att få tag i för en svensk.

”VÄNSTERFOLK ÄR DÅLIGA AGENTER”

Åsa Linderborg, 39, kulturchef på Aftonbladet:

Utsattes för ett värvningsförsök på Världsungdomsfestivalen i Moskva 1985. En man bad henne fylla i ett formulär där hon fick svara på frågor, framförallt om sin mormor som är ryska och var aktiv kommunist. Agenten ville sedan veta vad Åsa hade för planer efter gymnasiet och om hon ville komma tillbaka till Moskva fler gånger. Sen hände inget mer.

–?KGB vet att de sämsta agenterna finns inom vänsterrörelsen för vi får inte de jobben som behövs. Inga röda människor blir höga militärer eller så.

”TVÅ KVINNOR SKULLE RAGGA UPP MIG”

Sven-Eric Liedman, 70, idé­historiker och författare:

Blev uppvaktad av sovjetiska vetenskapsakademin 1973 när han var i Moskva och letade material till sin bok om Friedrich Engels. Värvningsförsöket liknar det som norske spionen Arne Treholt råkade ut för: Liedberg var ensam ute och åt middag när en kvinna slog sig ner bredvid honom. Hon frågade om han talade franska och ville bjuda honom på nyårsfest.

–?Efter en stund kom det fram en kvinna till. Det hela var mycket skumt, att de försökte ragga upp mig som västerlänning och bjöd mig till en fin adress i centrala Moskva. Jag förstod direkt vad det var frågan om.

”JAG SKULLE BLI SMICKRAD OCH FULL”

Staffan Heimerson, 73, journalist och författare:

Var utrikeschef på Aftonbladet när han blev kontaktad vintern 1985. En mellanhand lockade med permanent inresetillstånd till Sovjet, hett eftertraktat på den tiden.

–?Jag förstod genast att detta var en krok för att få mig att gå till Sovjets ambassad och bli smickrad och full.

I stället bjöd Heimerson två ambassadtjänstemän på lyxmiddag på Riche i Stockholm.

Efteråt skrev han ett kåseri om värvningsförsöket och blev portad från Sovjetunionen.