Svält, elände och extrem kontroll - skidresort och överviktiga barn
Går det att svälja Jim Dawes dubbla bild av Nordkorea?
När Jim Dawe säger att han är optimistisk om utvecklingen i Nordkorea blir jag först konfunderad.
Vad menar karln?
Han talar om välklädda kvinnor, överviktiga barn, rekordskörd, mobiltelefoner och nyöppnad skidresort.
Men också om svält och ett kontrollsamhälle som inte ens Stalin eller Mao kunde drömma om.
Två motsägelsefulla bilder av samma land. Ingen av dem är helt sann. Men ingen av dem är heller falsk.
Nordkorea är helt enkelt inte lika endimensionellt som det ofta framställs i väst. Nordkorea är mer än bara ett förtryckt folk och en oberäknelig och tillsynes galen diktator.
Svenskkanadensaren Jim Dawe har precis avslutat två år som Röda Korsets representant i landet och fått en unik inblick som få västerlänningar har.
Långsamt höjs levnadsstandarden för en liten grupp av nordkoreanerna. De som bor i städerna.
Röda Korset, en av flera hjälporganisationer som arbetar i landet, ordnar vattenförsörjning och avlopp i allt fler byar. 80-åriga damer som tidigare var tvungna att gå ut 24 gånger per dag för att hämta vatten har nu fått rinnande vatten i hemmen.
Rostar sönder
Plastmaterial gör att anläggningarna väntas fungera i 40 år istället för att rosta sönder efter tio.
Långsamt höjs standarden även på landsbygden. Men när Jim Dawe går in på detaljer förstår man att det är långt kvar. Mycket långt.
– Det finns inga vägar att tala om. Husen i byarna är nedgångna. Taken läcker. Det är eländigt. Folk är väldigt fattiga.
På vintern fryser människor konstant. El är en bristvara och avbrotten ständigt återkommande.
– Bor man på 17:e våningen är det bara att ta trapporna.
Dawe berättar hur Röda Korsets kontor som ligger i en myndighetsbyggnad inte värms upp under helgerna. Han kunde komma dit en söndag och det var fyra grader inomhus.
– Man fick sitta med vinterkläderna på. Efter lunch hade temperaturen kanske gått upp till 11 grader. Då hoppades man att det fanns varmvatten i duschen när man kom hem.
Tillstånd
Dawe fick regelbundet besöka byarna där Röda Korset har sina projekt. Men inte spontant. Alla resor måste planeras i förväg. Den koreanska personalen behöver skriftligt tillstånd för att få lämna Pyongyang. Väl på plats är allt uppstyrt.
– Det var inte aktuellt att själva bestämma vilka hus vi skulle besöka.
Röda Korset får verka i fem provinser. I vissa provinser tillåts inga hjälporganisationer överhuvudtaget.
Jim Dawe, som i och med hemkomsten till Sverige gått i pension, beskriver ett kontrollsamhälle som inte ens en diktator av Stalins rang kunde föreställa sig.
Alla tvingas rapportera om varandra till myndigheterna. Minsta tecken på kritik mot regimen betyder att man sänds till något av arbetslägren där förhållandena är extrema svåra.
– Människor är oerhört rädda, säger Dawe. Att försöka starta en politisk cell utan att bli upptäckt är helt enkelt inte möjligt.
När två RK-delegater skulle återvända till sina hemländer ordnades en fest. Nordkoreanerna var tvungna att ha tillstånd för att få komma. Där framgick vilket klockslag de skulle anlända och exakt hur länge de fick stanna.
Ingen arabisk vår
Nordkoreaner får inte tala med utlänningar i mobiltelefon.
Få totalitära regimer har överlevt så länge som den i Nordkorea. Utan minsta tecken på någon arabisk vår eller annan opposition. Jim Dawe tror på en långsam gradvis förändring men inte på att regimen störtas eller faller sönder inifrån.
– Regimen fruktar på allvar ett amerikanskt anfall. De ger aldrig upp sina kärnvapen så länge USA upplevs som ett hot.
Trots allt elände och allt förtryck ser Dawe tecken på framsteg. En liten medelklass är på väg att växa fram i Pyongyang. Kvinnorna klär sig numera färgglatt och elegant. Det finns över en miljon mobilanvändare även om det finns täckning bara i städerna. Butikerna i huvudstaden är välfyllda. Senaste året har han sett överviktiga barn vid flera tillfällen. Något han aldrig ser på landsbygden.
Första skidanläggningen
Antalet turister ökar markant och därmed inflödet av utländsk valuta. Landet har öppnat sin första skidanläggning. Ett tecken på att regimen är beredd att öppna sig. Besökare får numera ta med sig sina mobiler.
– Folk har blivit vänligare mot utlänningar. Nordkoreanerna är inga monster utan vanliga människor precis som vi. Sakta men säkert moderniseras landet. Jag är optimistisk över utvecklingen även om det kommer att ta tid.
Dawe tror på en utveckling liknande den i Kina. Att ekonomin öppnas upp mer och mer samtidigt som kommunistpartiet behåller den politiska kontrollen.
Efter många år av svält väntas i år en rekordskörd. Ändå lider två tredjedelar av befolkningen av matbrist.
Då är det jobbigt att göra uppror.