Kjellsons ”Sommar” följer inte mallen
Publicerad 2013-07-21
Zandra Lundberg om Ingvar Kjellsons sommarprat
Ingvar Kjellson är ingen Maja Ivarsson eller Anja Persson.
Han är en tidsmaskin.
För några veckor sedan i den här tidningen skrev vi om hur ”Sommar” i P1 förändrats.
Att det har blivit en plattform för kända personer att tala till punkt om det allra hemligaste.
Övergrepp, sjukdomar, kärlekskriser.
Ingvar Kjellson är motpolen till allt det här.
Men sedan är han också 90 år och har hundratals (mellan 550-600, han är inte riktigt säker) roller i ryggen.
Han får med andra ord göra precis vad fan han vill.
Och det gör han också.
Sätter berättarrösten
Ingvar Kjellson pratar så som man enbart hör ett fåtal skådespelare av den gamla skolan prata nu för tiden.
Sedan riktar han också en känga mot hur ”bristen på den muntliga framställningskonsten brer ut sig som ogräs”.
Kjellson sätter berättarrösten. Behaglig, aningen lite släpig, jag antar att det beror på åldern. Att lyssna på honom är som att hoppa in i en saga.
Som ett samtal med morfar
Han nämner så mycket namn, det är gamla sångare, skådespelare, lärare. Jag känner knappt igen någon förutom Bergman. Men det gör ingenting, jag vill så gärna suga åt mig av allt som Ingvar har att berätta.
Och det är en hel del han har att berätta.
Det känns som alla samtal jag hade med min morfar när jag var yngre och jag någonstans innerst inne visste att jag borde lyssna noggrant, för det är sånt jag kommer att uppskatta i framtiden. Skillnaden är att jag nu är tillräckligt gammal för att uppskatta en äldre herres historier.
Skildrar utsökta middagar
Kjellson dimper ner varsom i livet. Han skildrar utsökta middagar med delikatesser från Östermalmshallen. Hur han jobbade dygnet runt i tre veckor och sov ombord på ett nattåg som tog honom på jobb. En seglats mot Paris som slutade med fulla tyska tullare och flyget hem.
Pampiga symfonier
Det här sommarpratet är som att stiga in i en annan tid.
Och han kantar det snyggt med allt från jojk till pampiga symfonier.
Ingvar Kjellsons ”Sommar” följer inte mallen.
Han behöver ingen mall.