Straffa men inte störta
Världen ändrar sig om Assad
USA vill attackera Syrien militärt men att störta Bashar al-Assad finns inte på dagordningen.
Numera måste man ställa sig frågan; vill världen överhuvudtaget att diktatorn försvinner?
För ett år sedan sa president Obama - och en rad västledare med honom - upprepade gånger att Assad måste avgå.
Numera hörs detta krav väldigt sällan.
Bakom denna scenförändring ligger det faktum att oppositionen mot Assad mer och mer ser ut som ett kalejdoskop. Några är västvänliga. Några strängt nationalistiska. Andra är militanta islamister av olika schatteringar.
Styrkeförhållandena mellan olika grupper är väldigt oklara. Det enda som verkar säkert är att militanta islamister som al-Nusra stärkt sin ställning.
Vem tar över?
Med andra ord; ifall Assad plötsligt störtas är det ingen som säkert kan säga vem som tar över makten.
Ett redan svårt sargat och splittrat Syrien hamnar i ett totalt kaos som destabiliserar hela regionen. Risken är uppenbar att militanta islamister får ett avgörande inflytande eller till och med lyckas skapa en egen stat av delar av Syrien.
Ett sånt scenario vill ingen ha. Inte Ryssland. Inte USA. Inte arabländerna som gränsar till Syrien.
Därför hörs ropen på Assads avgång alltmer sällan.
President Obama är till och med noga med att säga att störtandet av Assad i n t e är ett av målen med en attack mot Syrien. Det handlar bara om en begränsad straffaktion.
Men många av kongressmännen förstår inte riktigt vad det är Obama i så fall vill uppnå. Mer än att återupprätta sin trovärdighet.
Kongressen börjar i dag debattera Obamas begäran att de ska säga ja till en Syrienattack. I morgon talar presidenten direkt till det amerikanska folket från Ovala rummet. På onsdag kommer troligen FN:s vapeninspektörers rapport.
Oundviklig
En långsam men tillsynes oundviklig upptrappning pågår mot en väpnad attack.
Båda sidor trappar upp propagandakriget.
Syriens Assad ömsom hotar med repressalier ömsom bedyrar sig oskuld i färska intervjuer med amerikanska tv-kanaler.
På en presskonferens i London lanserade USA:s utrikesminister John Kerry ett nytt argument för att världens måste attackera Syrien.
– På sikt är en politisk lösning det enda som kan få slut på kriget. Det kräver att alla parter vill sätta sig vid förhandlingsbordet. Om vi låter Assad komma undan med användandet av kemiska vapen så kommer han aldrig att sätta sig vid förhandlingsbordet.
Slutsats: USA vill bomba Assad till förhandling.
På samma presskonferens fick Kerry frågan om det fanns något sätt för Assad att undvika en väpnad aktion.
– Om Assad överlämnar alla sina kemiska vapen så...
Stora lager
Kerry slog ut med armarna i en uppgiven gest som om han knappast trodde att det var en realistisk möjlighet. Samtidigt hävdade han att det är Assad personligen tillsammans med sin bror Maher och en general som ensamma kontrollerar landets omfattande lager av kemvapnen.
Direkt från London reste Kerry till Washington där han skulle hålla en briefing för representanthusets medlemmar. Det är dem Obama-administrationen får allra svårast att övertyga om nödvändigheten av en väpnad aktion. Senaten är mer mån om att upprätthålla USA:s roll som världspolis.
Vad händer om kongressen som helhet säger nej?
Tänker Obama då attackera i alla fall?
Kerry vägrade svara på den frågan. Men det mesta tyder på att Obama bestämt sig.
Assad ska straffas men inte störtas.