Min dröm om en jul hemma i Lund ligger i SJ:s händer
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-12-18
Jag åker hem till Lund på onsdag, är det tänkt.
Jag kommer fram strax efter 21, är det tänkt.
Jag köper något att äta till middag på tåget, är det tänkt.
Jag går till toan när jag är kissnödig på tåget, är det tänkt.
Jag kommer att vara varm på tåget.
Är det tänkt.
Tyvärr finns inga garantier. Min jul ligger nämligen i SJ:s händer.
För fem år sedan flyttade jag till Stockholm. Lite motvilligt, lite ängsligt. Men trösten fanns. Lund är ju bara 4 timmar och 20 minuter bort med X2000. Min familj, många av mina närmaste vänner, min guddotter, är bara en tågresa bort.
Trodde jag.
Tills jag insåg problemet. Tåget kanske inte kan ta mig hem.
En lätt googling på SJ ger följande rubriker, bara under de första veckorna i december:
”Hundra personer fast på tåg.”
”Passagerare evakuerade från tåg.”
”SJ-tåg 9 timmar efter tidtabellen.”
”Ofrivilligt äventyr för SJ-resenärer.”
”Tåg spårade ur.”
Ha! Jag har upplevt allt det där. Varit fast i timmar. Utan fungerande toaletter, utan fungerande värme, utan adekvat information, utan fungerande kassa i bistrovagnen. Jag har evakuerats från ett tåg mitt i vintern. Suttit på ett tåg som spårade ur.
Vagnfel, växelfel, elfel, spårfel, köfel, lokfel, bromsfel.
Fel, fel, fel.
Ta dig hem på annat sätt, säger du nu. Tyvärr är jag flygrädd och bil-lös.
Och det står ju i tidtabellen att tåget ska gå hem till mig. Jag får en bokningsbekräftelse. En tid för avgång, en tid för ankomst.
SJ säger att de ska ta mig hem.
När det anordnades krisövning för järnvägsbranschen i november kom inte de högsta cheferna. Jag förstår om de inte hade lust. Det är inte kul att balansera över en smal stege i tjugo minusgrader från ett tåg till ett annat, med bagage och påsar i händerna. Det är obehagligt, för att inte säga ovärdigt.
Den nionde december sa trafikutskottets ordförande att han var ”djupt oroad” över hur SJ skulle palla vintern. Jag är oroad för att jag kommer att tillbringa min jul någonstans på ett översnöat spår utanför Alvesta. I sällskap av hundratals främlingar och en trasig toalett.
I början av december skrev SEKO i ett pressmeddelande: ”Händer inget innan jul riskerar 10 000-tals familjer att inte få fira tillsammans.”
Jag drömmer om en jul hemma.
Önska mig lycka till.