Annas hjärntumör upptäcktes aldrig
Uppdaterad 2011-09-29 | Publicerad 2011-09-28
Nu kan hon inte komma ihåg sin barndom
Fruktansvärd huvudvärk och täta epilepsianfall.
Redan som 6-åring sökte Anna från Gävle vård – men värken skylldes på hennes "stora familj".
Inte förrän hon flyttade till Vänersborg elva år senare kom diagnosen: hjärntumör.
Anna är i dag 26 år och bor i Gävle.
Det finns journaler från 1991 som visar att hon sökt kontakt med skolsköterska för sin svåra huvudvärk redan i första klass. Från 1994 blev besöken hos skolsköterska och vårdcentral allt tätare i och med att huvudvärken tilltog och att hon dessutom fick epilepsianfall allt oftare.
Trodde värken kom av familjen
– Värken kändes som migrän, fast mycket värre. Det var sällan jag kunde vara med och leka med mina kompisar. Jag låg hemma i sängen flera gånger i veckan och var rädd hela tiden eftersom jag kände att något var fel, berättar hon för Aftonbladet.
I en journal från 1995 skriver läkaren vid vårdcentralen: "Huvudvärk, allmän trötthet. Har en jobbig social situation".
Anna uppger att hon inte minns att hon klagat på sin familj, trots att syskonskaran utgörs av totalt tolv barn inklusive hel-, halv- och plastsyskon.
– Det är jättekonstigt att de skyller värken på min familj. Jag tror inte att jag antydde det. Och dessutom – om de trodde att jag hade ett helvete hemma borde de utrett det. Det gjorde de aldrig.
Diagnosen kom efter elva år
I journalen angavs också att Anna inte var så talför, men att hon uppgav att hon hade huvudvärk flera gånger i veckan och att hon "tycker att hon liksom kommer bort".
Efter nionde klass flyttade Anna till Vänersborg för en gymnasieutbildning. Där besökte hon skolsköterskan, som snabbt skickade henne vidare till vårdcentral som i sin tur remitterade till Norra Älvsborgs Länssjukhus i Trollhättan. Där gjordes EEG-undersökning som visade något konstigt.
Efter en datortomografi våren 2002 kom diagnosen: hjärntumör.
Glömt sin barndom
Tumören opererades bort i slutet av samma år, och kort därpå försvann såväl huvudvärken som de epileptiska anfallen. Men eftersom tumören satt vid minnescentrat i hjärnan, har stora delar av hennes barndom utraderats.
– Det kommer ofta fram människor som säger "Tja, hur är det med dig?", som jag lekt med när jag var liten, men som jag inte alls kommer ihåg. Det är jättejobbigt.
Anna har nu valt att anmäla landstinget Gävleborg.
– Alla är bara människor. Samtidigt är jag besviken. Om ett litet barn säger att något är fel borde man ta det på allvar – inte skylla på familjen utan att utreda vidare.
Chefläkare: "Anmärkningsvärt om epilepsi inte utretts"
Börje Svensson, chefläkare vid division primärvård i Landstinget Gävleborg, säger att det alltid är svårt att "lägga pusslet" och leta i gamla journaler när det har gått flera år.
– Det är svårt att ge någon klockren kommentar. Vi kommer självklart bistå med en utredning. Om ett barn har epilepsi brukar det utredas. Skulle hon haft epileptiska anfall och vården missat att göra en datortomografi är det anmärkningsvärt, säger Börje Svensson.
Fotnot: Anna heter egentligen något annat.